Fler bilder från Snapphaneturen

Bilderna är tagna av Ole Nienstædt, en gammal kompis från Danmark som delar mitt stora intresse för dykning och undervattensfotografering.

Tävlingsrapport - Snapphaneturen

Det blev en andraplats på Snapphaneturen i helgen. Nu har jag två andraplatser i rad i detta lopp, kanske dags för en vinst nästa år? Loppet gav dock flera positiva besked, inte minst att det var roligt att köra MTB igen! (bilder från Hässleholms CK)

Förutsättningarna var ju inte de bästa med allt regnande under lördagen, och jag fruktade det värsta! Måste dock säga att banan var över all förväntan. Visst var det skitigt och såphalt på sina ställen, men ingenting mot de förhållandena där var 2006. Fältet var också bättre än till Grevaloppet, och utöver de gamla ”vanliga” (Martin, Patrik, Stefan osv) så fanns även Paul Wirenstedt (Åstorp CK) samt Rolf Svensson och Peter Carlsson från Falkenberg på startlinjen.

Tempot var måttligt i starten, så det var inga problem och hålla sig till längst fram när vi gick in på första stigen, och ganska snabbt så var vi en grupp på 4 cyklister som fick en lucka till övriga: jag, Paul Wirenstedt, Rolf Svensson och Peter Carlsson. Tyvärr så fick jag tvärstopp i ett tekniskt parti, och där uppstod snabbt en lucka till Rolf och Paul. Tänkte att den skulle vi nog snabbt täta, men varken Peter Carlsson eller Stefan Larsson (som gjorde en blixtvisit i våran grupp, tog en lång föring varefter han utbrast att han skulle göra en ”Kessiakoff”, dvs släppa och dala ned igenom fältet) verkade speciellt pigga och jag fick stå för det mesta dragjobbet. Från någonstans vid cirka halva första varvet och i resten av loppet så drog jag ensam. Luckan fram till Paul och Rolf växte ganska snabbt till ca 2 minuter, sedan kom jag in i en bra rytm och fick sedan rapporter (från mitt för dagen alldeles förträffliga serviceteam bestående av Annika och mina föräldrar) om att jag började ta in på de två där framme. Bakåt så utökade jag också försprånget hela tiden till den jagande gruppen.
Uppe vid endurospåren på första varvet så körde jag plötsligt förbi Paul (som hade fått punktering) vilket medförde ny motivation och hopp om att kunna köra ikapp Rolf. Under andra varvet plockade jag 10-15 sekunder på Rolf mellan varje rapport och med halva varvet kvar var jag bara 1 minut efter Rolf, samtidigt som jag hade mer än 5 minuter till gruppen bakom. Jag la i en extra växel i Solhemsområdet och ute på grusrakan innan den långa backen upp till endurospåren hade jag ögonkontakt med honom. Fick då rapporter om att jag bara var 40-45 sekunder efter och tryckte till uppför backen för att se om jag fick kontakt. Förmodligen så har Rolf då också ökat, för jag fick aldrig kontakt och valde att slå av på farten rejält genom de såphala endurospåren och köra på säkerhet sista biten (det fick bara inte bli ytterligare en DNF!). Kom alltså i mål som tvåa i loppet totalt, och vinnare av H30. Ingen större skalp, men jag kan väl glädjas över att jag var bäste skåning i mål :-). Resultat från tävlingen finns här. Synd att inte detta utomordentligt trevliga lopp (en av Sveriges roligaste och mest utslagsgivande banor enligt mig) kan locka ett bättre startfält.

Skall man se framåt gav loppet flera positiva besked:

1. Jag körde loppet på i stort sett samma tid som förra året trots att det var betydligt sämre förhållanden i år och att jag förra året hade draghjälp hela loppet
2. Jag förmådde att ta in på gruppen framför, och utöka till gruppen bakom, trots att jag körde ensam större delen av loppet
3. Motivationen fanns där hela loppet (trots att det var ”lerigt & skitigt”)

Igår kväll blev det ett löppass med Christian Månsson (som också körde bra på Snapphane) för att mjuka upp kroppen lite och toppningen inför Bockstensturen/SM fortsätter nu enligt planen med ett par lugna dagar med återhämtningsträning....

Tur att Danmark finns så nära!

SVT väljer att att prioritera damhandboll (utan svenskt deltagande) före en MTB final, eller för den delen Taekwondo (med, om jag förstått det rätt, svenska intressen). Skandal! Har precis insett att jag aldrig kommer att kunna flytta längre bort från Danmark, än att jag kan ta in deras TV-sändningar! Länge leve dansk TV2!

Veckans träning har flutit på fint! Fick till några riktigt bra 30-sekundare i onsdags följt av ett långpass på MTB'n i torsdags (med härligt trötta ben). Vila igår och i dag skall jag bara köra en timme för att väcka upp benen!

I morgon är det ju Snapphaneturen som gäller! Och som vanligt höll jag på att säga så står väderutsikten på regn. Förra helgen tävlade vi i Blekinge, och då vart det regnoväder där. Denna helgen skall vi tävla i Skåne, och då är det givetvis regnoväder här. Upp till 35-40 mm kan det komma. Endurospåren på Snapphaneturen kommer att vara som oljade bowlingrännor i morgon. Grusvägarna som våt cement!

Fast man börjar ju bli hördad, det är ju i princip bara Lida Loop och Mölndals MTB tävling som har haft torrt och fint väder. Övriga tävlingar har på något sätt varit präglade av regn, snö och faktiskt ovanligt kallt väder - tex nästan nollgradigt i maj eller 12 grader i början på augusti - man kan ju nästan tro att cykelcross säsongen redan har börjat :-) Fast cykelcross är ju fantastiskt roligt, så det blir det i morgon också!

Snapphaneturen blir egentligen bara ett hårt träningspass i uppladdningen till SM, men visst kommer jag att köra för en bra placering! Det är väl den mest prestigefyllda tävlingen vi har här i Skåne, även om startfältet har varit lite väl tunnt senaste åren. För 4-5 år sedan körde ju stora delar av svenska eliten tävlingen, men nu verkar det svårt att locka andra än skånska cyklister. En liten bonusbild från Snapphaneturen 2006, då det regnade precis hela loppet. Jag körde in på den tråkiga 4:e platsen! Lägg märke till att där är flames på cykelkläderna :-) Nästa år är det dags att ikläda sig den tävlingsdressen igen när det blir dags för Heino Cup! Skall bli superskoj.

Toppning inför Bockstensturen/SM

Nu är man i full gång med toppningen inför Bockstensturen, som ju tillika är Marathon SM. Träningen fram till tävlingen kommer att se ut så här:

Ons: Intervaller (5x30 sek MAXA!, 5-10 min vila)+bålstyrka tot 2h
Tors: Distans/tempo (trötta ut musklerna) tot 5h
Fre: Vila
Lör: 5x1min tempoökningar upp till tävlingstempo tot ca 1h
Sön: Tävling - Snapphaneturen ca 3.30h
Mån: Kort löppass för att mjuka upp kroppen samt bålstyrka tot ca 1h
Tis: Återhämtningspass på cykeln tot 2h
Ons: 5x1 min tempoökningar+4x10 min tröskelintervaller tot 2.5h
Tors: Vila
Fre: Köra de sista 20 km av Bockstensturen
Lör: Bockstensturen - SM

Och när jag då satt och funderade på målsättningen till Bockstensturen, så kunde jag inte låta bli att reflektera över vad det är jag vill uppnå? Jo, jag vill ta en SM medalj i klassen H30 gärna av så fin valör som möjligt! Men låt oss då anta att jag får en medalj, vad har jag då att vara stolt över? Att jag är den bästa MTB-marathon cyklisten i Sverige med en ålder på 30-39 år, om man då räknar bort de 4-5 30-åringarna som istället valt att köra i elitklassen. Hmmm måste säga att det känns lite underligt! Jag skall vara den förste att erkänna att jag tycker att det är roligare att ligga och köra om pallplatser i H30, än kanske kämpa för en 15:e plats i elitklassen. MEN om man skall vara ärlig, är det då egentligen relevant med en H30 klass? och varför har man valt att lägga gränsen vid just 30 år?

Att 30 åringar skulle ha sämre fysik håller inte ett dugg. Ser man tillbaka på de långlopp som averkats i Långloppscupen i år så har 2-3 st i topp 10 varit mellan 30-39 år i varje lopp. Två av loppen har vunnits av en 30-åring (vunnit? nä, han krossade allt annat motstånd). Så att det skulle ha något med de fysiska förutsättningarn att göra håller ju inte riktigt. Om man då hemskt gärna vill ha kvar H30 klassen, är ju ett alternativ att tvinga alla 30 åringar att köra i den. Men att tvinga cyklister som har kapacitet att slåss i topp tio, till att förnedra övriga i H30 klassen skulle vara förödande för sporten!

Tittar man däremot på H40 så kan man se att bästa (svenska) 40-åring typiskt har legat omkring placering 20 totalt. Här kan det alltså finnas visst belägg för att de fysiska förutsättningarna är annorlunda. Dessutom så väljer de allra flesta 40 åringarna att också köra i H40 (mig veterligt är det väl bara Stefan Carlsson som kör elit?), vilket gör att det blir betydligt mer relevant med klassen och att dessutom köra SM!

Jag röstar för att man lägger ned H30. Färre klasser borde också ge högre status för de klasser som finns kvar! Fast de får gärna vänta tills efter att jag har tagit min SM-medalj........

Långlopps SM

Djungeltrummorna förtäljer att det trots allt blir Marathon SM i Varberg/Bockstensturen! Enligt uppgift skall det komma på Svenska Cykelförbundets hemsida under dagen. Bra för sporten! Mindre bra i förhållande till min uppladdning, men det är ju lika för alla! Bockstensturen blir ett viktigt lopp! Inspirerande! I förra årets Bockstenstur låg jag ju i topp tio (totalt) i sisådär en 45 minuter eller nåt, om jag bara kan förlänga det med ungefär 3 timmar så skall det nog gå bra :-)

Gnällig gammal gubbe!

Helgens Grevalopp i Blekinge bjöd dels på ett konstant regnande och en temperatur på måttliga 12 grader och dels ännu ett DNF för min del! För att ta det från början så var det ju inte precis svenska cykeleliten som stod på startlinjen, men trots allt var där en 5-6 cyklister som på pappret i alla fall skulle tillhöra tätklungan! Bl.a. Joakim Åleheim (Team MA Speedwear), Patrik Paulsson (Team Trek) och så givetvis teamkompisarna Martin Wenhov och Stefan Larsson. Jag frös och skakade så mycket vid starten så att tävlingsledaren anmärkte att det var tur jag hade dämpare på cykeln annars hade den nog skakat sönder :-).

Ganska snabbt stod det klart att det var Joakim Åleheim och jag som hade de piggaste benen för dagen. Vi fick en lucka till övriga redan efter första tekniska partiet, och lite senare fick vi också sällskap av en junior. Vi tre bildade en tätklunga och vi körde på rätt bra och drygade ut till de bakomvarande. Tyvärr vurpade jag rejält i ett blött traktorspår cirka halvvägs med det resultat att framdäcket krängdes av och släppte ut luft. Jag var snabbt uppe igen och kunde fortsätta. Vätskan i däcket tätade direkt, men det var inte mycket luft jag hade kvar i framhjulet. Det gick dock ok att köra så länge jag tog det försiktigt i svängarna. In till varvningen var vi ca 3 minuter framför de jagande (Martin, Stefan och en multisportare) och då de övriga skulle ta flaskor mm beslutade jag mig för att stanna till och fylla på luft i framhjulet. Stannade en gång och fyllde på. Upp på cykeln, för att snabbt konstatera att där ju var ännu mindre luft i däcket. Nå vi försöker igen. Stannade en andra gång och fyllde på luft. Upp på cykeln igen…och nu var där ännu mindre luft i däcket. Hmmm (jag kanske borde misstänkt att där var något fel redan här, men man tänker inte alltid rationellt när man har hög puls). Stannar en tredje gång…och då lyssnar jag lite noggrannare och upptäcker att min Scott Bigair patron är helt tom och har varit det hela tiden. Den har suttit ganska länge på cykeln och förmodligen har den läckt så att den nu var helt tom. Under mina försök på att pumpa så har ju jag släppt ut lite luft för att rensa ventilen varje gång, så nu gick jag på fälgen och alltså var det bara att bryta! Gjorde som jag brukar när jag blir arg dvs slängde ut cykeln i skogen och satte mig i vägkanten. Moget? Nä, men det kändes jävligt bra just då!

Jag hade fortfarande träningsvärk från veckans strapatser, men körde ändå med överskott under hela första varvet och framförallt så körde jag starkare än Åleheim i de tekniska partierna. Skall jag sticka ut hakan lite så tror jag att jag hade vunnit loppet om jag inte tvingades bryta. Inte precis någon skalp att skryta om, men rent motivationsmässigt hade det betytt mycket för mig. MEN nu består ju ett MTB lopp också till stor del av att materialet skall hålla mm, kanske speciellt under de förhållandena som rådde söndags, och här har jag en del att lära. Önskar att jag var lika noggrann och minutiös som Martin Wenhov när det gäller materialet. Nu är i och för sig Martin en person som ser det som ett kul fredagsnöje att gå ut i garaget med ett glas vin för att efterspänna alla bultar på tävlingshojen :-).

Efter loppet kändes det bittert, och i bilen på väg hem slog det mig hur jä-la gnällig jag var – en gnällig gammal gubbe! Dags att vända det negativa till något positivt istället, och nu satsa på de två tävlingarna som kommer närmast: Snapphaneturen och Bockstensturen. Bägge tävlingar är traditionsrika för min del, och det skulle kännas extra bra att göra bra resultat. Och jag skall minsann också försvara min andraplats i Långloppscupen. Jag har 13 respektive 15 poängs försprång till Magnus Pettersen (Almby IK) och Per Kumlin (Spårvägen), så jag måste helt enkelt bara vara före dem i mål. (finns en mängd andra scenarion också, men det orkar jag inte räkna upp).

Avslutningsvis så körde teamkompisarna Martin och Stefan starkt på Grevaloppet och blev två respektive trea efter Joakim Åleheim. Resultat från tävlingen finns här.

Återkommer med bilder från helgens tävling och nästa gång jag skriver så skall jag förklara varför landsvägscykling är mycket roligare än MTB!

Terapi

Den senaste veckan har jag ägnat åt att straffa kroppen! Eftersom jag var rätt besviken på mig själv för att jag utgick ur Finnmarksturen så har den fått extra mycket stryk! :-) Det började i söndags med 6x3 min med en puls på 95% direkt följt av 3x10 min tröskelintervaller, varefter jag snörade på löpskorna och sprang ca 13 km. Måndagen ägnades åt ytterligare ett löpass samt bålstyrka. I tisdags blev det 5st intervaller med hög kadens samt 6x30 sek där jag verkligen maxade (lyckades faktiskt att få det att svartna för ögonen). Onsdagen bjöd på klassiska 4 minutare på 95% samt lite styrkeintervaller. Och i dag var det då dags för det största straffet - långpass.....på MTB'n :-) Vädret var ju inte det mest inbjudande: regn och en vind på 12-13 m/s. Men jag tvingade ut mig själv och körde Sjöborundan med extra rundor i Vombs Fure, vid Björka (nu slipper jag Rotweilern) samt vid Snogeholm. Avslutade med backintervaller uppför pizzabacken och snörade på löpskorna vid Genarps IP och tog en kort löprunda direkt! Blev 5 h totalt i blandat ösregn, åskoväder, stormvindar och avslutningsvis faktiskt solsken! Ren terapi för en som inte tycker att det är skoj att köra MTB! Roade mig också med att ta lite bilder i dag....det är ganska svårt att fota sig själv samtidigt med att man cyklar.

Pro Sharken fick slita i dag! Det var tidvis ganska tungkört i dag, men jag är ändån förvånad över hur bra skogen har klarat regnet.

Nu blir det återhämtning med Skinsen, och jag skall vila helt i morgon. På lördag tänkte jag köra ett kort kvalitetspass och se hur det ligger till motivationen till Grevaloppet på söndag! Förresten, på tal om Skins. Är det någon som känner mannen på bilden nedan? Har hört rykten om att han sprider skräck bland grannarna nede på Limhamn. Akta er, det verkar ha gått för långt för honom.

DNF, inställt SM mm

Ja, senaste tiden har knappast varit speciellt positiv! Finnmarksturen slutade med DNF för min del. Orsak: total avsaknad av motivation och lust för att köra MTB. Körde en halv timme och låg ok till i loppet (körde med dem som kämpade om typ placeringarna 15-20) men valde sedan att utgå. Resten av loppet langade jag till Stefan Methander och Lars Therp (som båda körde bra) och fick möjlighet för att se, och bli imponerad, av enduroåkaren Fredrik Ericsson! Nytt banrekord trots dåliga förhållanden. Daniel Tynell imponerade också och tog hem segern i H30. Visst är skidåkare vältränade, men de är ju ändån inte cyklister! Starkt kört av Daniel.

Veckan som har gått har jag sedan mest funderat över om det blir DNS på de kommande MTB-tävlingarna, eller hur jag skulle göra. Givetvis har jag också funderat en hel del på varför det gick som det gick på Finnmarksturen. En förklaring är förmodligen att jag är ganska nedtränad. Jag har haft tre veckor med 17-25 h träning, vilket ju sätter sina spår i benen (man är ju veteran numera), men det handlar mycket också om att jag just nu tycker att landsväg är superroligt!

Mitt i allt detta så kommer då beskedet om att MB Marathon SM i Åsarna är inställt (se här). Jag har hållt ganska låg profil med det, men SM har varit mitt stora mål hela säsongen och jag och Fredrik har lagt upp hela sensommarens träning för att jag skall toppa till just denna tävling! Målet var satt högt, men var också väldigt inspirerande. Jag hade ordnat med support och langning till loppet, tagit semester, ordnat boende mm. Och så ställer de bara in tävlingen??? Rent ut sagt för jävligt! Många menar att man borde ge Bockstensturen SM status istället, jag tycker nog att man borde vänta tills nästa år. För min egen del så kommer jag inte att hinna att få någon rejäl formtopp till Bockstensturen (jag brukar få min formtopp ca 5-6 veckor efter mängdveckorna, dvs 2 veckor efter Bockstensturen), och då kan det nog bli mest frustrerande om Bockstensturen också kommer att gälla SM.

Packat och klart..

...för avfärd mot Ludvika! Väderutsikten från SMHI ser faktiskt hyfsad ut, men å andra sidan så har den varierat mellan allt från sol till ösregn och mellan 11-20 grader de senaste dagarna! Vet inte riktigt vad jag skall hoppas på, är ju en splskenscyklist men har mot alla odds presterat bra i skitväder!

Har faktiskt ingen aning om hur formen är. Har känt mig sliten de senaste dagarna, men har nu vilat i princip i två dagar. Igår var jag helt slut och trodde faktiskt att jag hade en förkylning på gång, kanske det bara var ångest för att semestern snart är slut :-)

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är jag lite skeptiskt inställd till Finnmarksturen, men hoppas på att bli positivt överraskad! Målsättning? Tja, efter ett par tredjeplatser så är det väl nu dags att ta ytterligare minst ett steg upp på pallen!

Tillbaka till verkligheten

Sommaruppehållet närmar sig sitt slut, och på lördag är det dags för 5:e avdelningen av Långloppscupen: Finnmarksturen i Ludvika. Man kan väl kort sagt säga att du är de "korta" långloppen avklarade, och nu återstår de två långa! Jag har aldrig kört Finnmarksturen, men baserat på vad jag har hört från andra cyklister så hör det inte till mina favorittävlingar....fast egentligen borde den passa mig bra: långt, långa sugande backar och mycket grusväg.

Egentligen så kommer jag inte att vara i speciellt bra form på lördag, utan säkerligen att vara ganska sliten och trött. De senaste två veckorna har jag gjort allt vad jag kunnat för att bryta ned kroppen, och det har handlat om framförallt mycket mängdträning (ca 20h/vecka) och väldigt lite fart och kvalite. Tanken är ju att jag skall ha en ganska sen formtopp (till Bockstensturen) för att sedan kunna hålla den till SM i Åsarna. I lördags körde jag dock ett motionslopp (Vombsjön runt - 110 km landsväg) och då hade jag bra tryck i pedalerna och hade lämnat fältet bakom mig efter 40 km (trots att jag kört hårt 2 dagar innan). Drog i princip ensam i 110 km med ett snitt på 36 km/h i tidvis både regn och motvind! Så lite kraft måste där finnas i stängerna :-) Tyvärr så tog jag lite väl bokstavligt på det där med att bryta ned kroppen i lördagskväll då det blev en rejäl bröllopsfest, hoppas att det inte har förstört alltför mycket inför lördagens race!

Förresten så har jag under semestern gått ned de sista kilona så att tävlingvikten numera är 75 kg! (vilket motsvarar målet jag satte upp för säsongen).

Semester

Semestertider nu, och för min del betyder det att jag befinner mig i sommarhuset (utan tillgång till internet) - därav den begränsade uppdateringen av bloggen. Sedan sist har jag hunnit med en tredjeplats i Mörksuggejakten, som jag är mindre nöjd med. Benen och kroppen var inte speciellt pigga, vilket resulterade i en dålig masterstart och en dålig färd upp till Vidablick! Det gjorde att jag hamnade längre bak i fältet än jag brukar, och fick slita en hel del på gene hand. Körde större delen av loppet med Benny Andersson, och det blir ganska slitit att bara vara två som hjälps åt med dragjobbet. Därefter har jag mest tagit det lugnt med mtb'n (för att hitta motivationen igen), och i princip uteslutande kört landsväg. I lördags körde jag Ringenloppet, som är ett linjelopp utanför Malmö. Ett stort fält med cirka 90 startande. Tyvärr så hade jag själv varit med i ett utbrytningsförsök (och blivit inhämtad) när det avgörande utbrytningen stack, vilket gjorde att jag inte hade krafter att gå med. Låg sedan långt fram i klungan resten av loppet och högg på i stort sett allt :-) På sista varvet gjorde jag ett riktigt ryck och gick ifrån klungan solo och kunde sedan håll ain till mål. Eftersom utbrytarna hade börjat taktikköra så kom jag nästan ifatt dem, men till slut blev det en hederlig 7:e plats! Kul det där med landsväg!

Den närmaste tiden blir det mest lite grundträning igen, för att förbereda formtoppen till tävlingarna under augusti och september.

Den Flygande Holländaren!

Så var de äntligen här - de nya teamkläderna! Efter många om och men (och fel färg) så hämtade jag igår upp ett par set tävlingskläder, väst, benvärmare och glasögon. Riktigt härlig kvalité och det är ju ingen tvekan om att vi kommer att synas i spåret. Här är en bild av den danska delen av Team T-Bikes.
Bara att hoppas att man kommer att bli känd som den flygande holländaren i H30! :-)

Träningen under veckan har funkat ok! Under tisdagen blev det 4x4 min på löpbandet följt av bålstyrka under förmiddagen. Under eftermiddagen var vi några från jobbet som stack över till P7 och körde några varv på den militära hinderbanan. Så det blev minsann ett par nya intervaller med hög puls och kanon allsidig träning. Onsdagen bjöd på, mot min vilja, MTB ute i Genarp. Har mest haft lust att köra landsväg senaste tiden, men hade satt på ny kedja och kassett på tävlingcykeln som skulle köras in. Det blev till 3 backintervaller uppför Gökbacken på Romeleåsen. Formen kändes faktiskt helt ok, och kunde lätt sitta med trots att jag t.o.m. höll igen i början för att inte dra på mig syra. Resten av passet ägnades åt att köra lite nya stigar, och vi rekade bl.a. en ny utmanande intervallslinga. Torsdagen bjöd på ett myspass på racern(äntligen!) med Christian. Drygt 3,5 h + glasspaus (och sedan 2 h+ i soffan framför Touren)!

På söndag är det dags för Mörksuggejakten i Rättvik, sista tävlingen innan ett litet sommaruppehåll. Gillar verkligen banan i Rättvik, den är snabb och omväxlande. Är väl i princip bara startbacken upp till Vidablick som kan ge lite ångestkänslor. Det blir verkligen viktigt att sitta med här. Har bestämt mig för att inte lägga upp någon speciell taktik, det kommer ändån att vara benen som bestämmer. Finns det något annat alternativ än att köra så mycket benen tillåter i backen? Ryktet säger att några av de riktigt snabba killarna skall köra Mörksuggan...jag låg ju på Kessiakoffs rulle i cirka 50 meter under World Cup tävlingen i Falun, kanske dags igen? :-)

Quasimodo

Min kroppshållning har mest har liknat Quasimodos sedan i torsdags. Orsak? hittade på något med ryggen som resulterade i att jag knappt har kunnat räta upp den. Det positiva med det? Enda gången som det inte har gjort ont är när jag har suttit på cykeln :-) Träningsmässigt har helgen verkligen varit kanon! En välbehövlig vilodag i fredags och sedan 4x4 minuter i Hunnbergabacken följt av 2,5 h distanscykling på racern under lördagen. Tog verkligen ut mig maximalt på backintervallerna och pulsen åkte också upp på 93-94 %. Gillar verkligen backintervallerna, dels för att de ger bra träning av syreupptaget men också för att de innehåller så mycket kvalité och är så pass tävlingslika!

Söndagen bjöd på en numera nästan klassisk Sjöborunda. Vädret såg lite trist ut i horisonten på morgonkvisten, men det blev kanonväder under hela passet. För min del var det 6 veckor sedan jag hade kört en Sjöborunda senast så jag gladde mig! Vi blev ett relativt stort gäng vilket också märktes på tempot under rundan - det blev lite väl mycket snacke/gubbatempo! Men med slitna ben från lördagens backintervaller så skall jag erkänna att jag inte gjorde mycket för att öka tempot :-) Inte förräns ute vid Sjöbo och sedan mot slutet då vi skulle jaga ikapp en lucka blev där gasat lite. Med slitna ben var det också dags att prova en ny taktik i slutbacken uppför Romeleåsen - att inte "tävla" och köra i det röda fältet. Även om det är superroligt att tävla uppför backen (och tro mig det gjorde ont att släppa de övriga..att inte ens försöka gå med) så har jag en ide om att det förlänger återhämtningen alldeles för mycket och därmed får konsekvens för träningen i veckan därpå. Denna vecka har jag två viktiga nyckelpass tisdag och onsdag, där jag måste var pigg och kunna köra med god kvalité (och sedan dessutom hinna återhämta mig 100 % till Mörksuggejakten). Vi får se om förnuftet eller tävlingsinstinkten segrar :-) Hur som haver blev det totalt 8 h träning i helgen!

Provade en ny sportdryck under långpasset - H3O Pro från Herbalife (säljs via www.firmawiksell.com). Rent smakmässigt är den ett lyft i förhållande till Vitargo, som jag använder nu. H30 Pro har verkligen en frisk (sur/citrus) smak som är välkommen, speciellt när det är varmt ute. Vitargon är ju väldigt söt och mer "vällingaktig" i smaken, och i slutet på Långloppen så brukar jag vara duktigt less på det. Med andra ord så var H30 en positiv upplevelse - och sedan så måste ju namnet tilltla alla som tävlar i H30 :-)

JFT!

Christian Månsson, Patrik Paulsson och jag körde 2x30 min tempointervaller på fincykeln igår! 30 minuter är länge och hårt (speciellt när man inte kan ligga på rulle)! Att sedan göra det två gånger när det blåser 10 m/s gör det ännu jobbigare. Var ju förberedd på att det skulle bli hårt i motvinden, men tänkte att i medvinden blir det säkert svårt att hålla pulsen uppe....öhh knappast. Även om det är medvind så krävs det lite arbete för att hålla hastigheten över 50 km/h (54,5 km/h som mest).

Jag var stark igår! T.o.m. starkare än Christian, som normalt älskar motvind! Ett av de bästa träningspassen jag har kört på länge - för en kort sekund kändes det som om jag var Cancellara! Men, det var ett supereffektivt pass som tog rejält!! Dags att sluta gnälla och hitta en massa bortförklaringar och ursäkter nu - JFT!!
Skall man satsa på landsväg nästa år istället?

På tal om nervösa masterstarter...

..så hittade jag följande finurliga lilla förklaring ute på www:

Blåbär 1.Vaccinium myrtillus L.
Beskrivning. Blåbär är ett flerårigt, lövfällande ris som ofta växer i stora bestånd. Grenarna är vintergröna och kantiga, vilket gör att blåbärsriset är lätt att känna igen även på vintern. Bladen är inte läderartade som hos lingon (V. vitis-idaea) utan tunna och spetsiga med fint sågad kant. Blåbär blommar i maj-juni, de hängande blommorna sitter ofta ensamma på skaft från bladvecken.

Blåbär 2. Velocipedus pedalis
Cyklister som startar onödigt fort för att i första skogsparti ställa till oreda samt irritation hos bättre, bakomvarande cyklister. Vanligt förekommande på både lerjord och i lättare tallskog med moränjord. Bör hängas av tidigt för bästa resultat. Långlivade blåbär kan ge fläckar på kläder och större humörsvängningar.

Kan inte annat än att hålla med!

Bilder från Ränneslättsturen

Här kommer lite bilder från Ränneslättsturen (Fotograf: Stefan Kollberg)

Starten. Jag finns i vänster sida med klassiskt häng på cykeln.

Ganska beskrivande bild i förhållande till väderleken - skitväder!

Christian Månsson efter målgång. Visst ser han lite trött ut?! Han kanske är männsklig trots allt?

Pallen i H30 - som sagt tyvärr blev det "bara" till en tredjeplats.

Igår hade jag ett underbart löppass i bokskogen. Sprang 7 km slingan och körde sedan stretching och bålstyrka för att mjuka upp kroppen. Kände mig förvånansvärt lätt i steget med tanke på att jag körde långlopp och "väggade" så sent som igår. Kanske formen är på väg tillbaka? En kväll och natt med skinsen har sedan gjort att jag i dag i princip känner mig helt återhämtad.

Ränneslättsturen - en förlorad andraplats!

Det blev till en tredjeplats i H30 i gårdagens Ränneslättstur, ett resultat som jag utifrån förutsättningarna är nöjd med, men som samtidigt också är något av en besvikelse när jag vet att jag kan köra betydligt bättre när jag är i form och att jag återigen får slita för mycket i början.
Loppet gav dock flera positiva resultat för Team T-bikes och de övriga träningskompisarna. Speciellt skulle jag vilja nämna Martin Wenhov pallplats i H40 – det känns otroligt skoj att han äntligen får betalt för den träningsiver och det engagemang som han har lagt ned efter sin sjukdomsperiod tidigare i vintras. Bara att gratulera!! Christian Månsson, en inbiten triathlet som i våras var som bambi på hal is så fort där var tillstymmelse till rötter och sten i skogen, körde också starkt och kom på en 18:e plats i elitklassen. Stefan Larsson provade ett nytt beteende (öppnade lugnt och ökade efterhand istället för att öppna på max och sedan tokvägga) och verkade ha fått en positiv aha-upplevelse av det. Lars då? Ja tyvärr defekt igen – när skall oturen sluta för den mannen!

Jag och Christian provkörde både masterstarten, den delen av banan som går på deras permanenta träningsslinga och de sista 10 km av banan. Förhållandena var mycket fina med snustorra spår. Efter att ha blivit mycket väl omhändertagna hemma hos Mats föräldrar i Silverdalen var det därför extra trist att konstatera att himlen hade öppnat sig över Eksjö under morgontimmarna.

Masterstarten var som vanligt nervös och halvt livsfarlig på sina ställen. Fick en bra position in på grusvägen (Palmbergs hjul) men klantade till det (= vågade inte gå in i en skarp högerkurva) och hamnade som enda cyklist i ett sidospår med sand. Eftersom det var ganska tungkört här så tappade jag en hel massa placeringar. Fick gå på max för att jaga ikapp de övriga konkurrenterna. Precis innan Bjälmen låg jag sist i klungan där Justus, Michael Johansson, Kulin och de andra konkurrenterna i H30 satt. Inne på ett av de första singletracken hoppade min kedja av och jag fick släppa den gruppen. Istället hamnade jag i en större grupp på 10-15 cyklister. Förutom Tim Nilsson (CkC4) så hade de övriga ingen speciell lust att hjälpa till med dragjobbet. Jag försökte sticka från gruppen ett par gånger (för att jaga ifatt klungan framför) men det var svårt att hålla ett högt tempo på de till tider väldigt hala rötterna. Några kilometer efter andra varvningen vid Bjälmen (18 km) kom där som tur var upp en junior som höll riktigt bra tempo, jag hängde på och tillsammans så ryckte vi upp till gruppen framför där Justus, Michael och övriga satt. Fick lite ny inspiration då och kände att man var med i matchen igen….kanske lite väl mycket inspiration eftersom jag valde att attackera direkt uppför Bastabergen. Resultat blev att jag, Michael Johansson och Per Kumlin (och en junior) fick en lucka till de övriga och den höll vi in till tredje varvningen vid Bjälmen (40 km). Då jag inte har någon langning så var jag tvungen att stanna för att plocka upp flaskorna och fick då släppa gruppen – ett avgörande moment i loppet för min del. Det är bara att erkänna att jag säkert inte hade rått på Michael Johansson då han var för stark, men jag hade nog kunnat köra hem en säker andraplats om jag suttit med i den klungan. Nu hamnade jag istället på mellanhand och tappade i tempo in på den permanenta träningsslingan. Då kom en grupp med bl.a. Tim, David Windisch (Nässjö CK), Benny Andersson och Justus ikapp. Passade då på att ligga på rulle på David (han kunde banan utan och innan) och kunde vila lite. Gruppen höll ihopa ända tills skidstadion (59 km) då jag gick fram och gjorde ett ryck uppför den bitvis hårda backen. Den enda som kunde hänga på var Tim och där blev snabbt en lucka till övriga. Lite senare kunde dock även David och Benny ansluta. Benen kändes vid det här laget pigga och jag gjorde en hel del dragjobb – läget var perfekt för min del eftersom de övriga i gruppen inte körde i H30. Vi körde på i ett högt tempo och ökade säkerligen avståndet till dem där bak. När det var cirka 10 km kvar började det hända saker. Benny tröttnade och fick släppa. David gjorde ett ryck (märkets att han visste exakt vart han skulle göra det), Tim stack iväg och helt plötsligt kom det upp en H30 åkare bakifrån (en Mattias Lövgren från Finspångs CA). När jag skulle försöka öka tempot för att följa med de övriga så märkte jag att det inte fanns speciellt mycket kraft kvar. Samtidigt började jag få krampkänningar i vaderna. Jag tokdog helt plötsligt och fick sätta ned tempot rejält, ibland tyckte jag att där knappt var styrfart. Mattias (Finspångs CA) låg mestadels på min rulle, vet inte om det var taktiskt eller för att han var lika trött som mig men i alla fall så låg han på min rulle hela vägen in mot målet och spurtade sedan om precis innan mål. Väl i mål var jag helt slut – längesedan jag har tagit ut mig så pass mycket!

Med tanke på att träningen de senaste veckorna minst sagt har varit lidanden pga andra åtaganden, och att jag var förkyld och vilade 5 dagar förra helgen så är jag relativt nöjd med att jag håller en så pass hög lägsta nivå att jag kan köra in på en tredjeplats. I mål var avståndet till Martin och Christian endast 3 minuter, men innan jag dog på slutet så har det varit upp emot kanske 6-7-8 minuter (Christian mätte det till ca 5 minuter när vi passerade Eksjö och efter det så ökade/ryckte vi ganska rejält ute vid skidstugan). Jag slog flera av de värsta konkurrenterna i den sammanlagda ställningen och bärgade viktiga poäng. Jag är INTE nöjd med att jag återigen fick släppa en grupp för att byta flaskor. Jag är absolut inte nöjd med att jag kommer i fel grupp i starten och måste slita/gå på max för att köra ikapp. Avslutningsvis så dricker jag på tok för lite under loppen (denna gång drack jag lite mer än 2 flaskor på drygt 3 h, det är för lite även om det inte var supervarmt)!

Fullständiga resultat finns här. Hoppas också att det dyker upp lite bilder från tävlingen snart. Kommer nu att gå in i en lite annan träningsfas där jag återigen kommer att fokusera på syreupptaget och långa tempointervaller. Den högkvalitativa träningen (och tävlandet) de senaste månaderna har gjort att jag är stark i de tekniska och hårda (=uppför) partierna, men att min tempohållning på grusvägar har försämrats, vilket det alltså är dags att göra något åt!

Camelbak eller inte Camelbak - that's the question!

Dagens I-landsproblem: skall jag köra med Calembak på söndag, eller skall jag inte? Eftersom jag inte körde långpasset i söndags så har jag bara testat Camelbaken under intervallpasset i onsdags, och det gav i och för sig vissa svar men jag är fortfarande osäker. Just nu lutar det åt att jag kör som vanligt, just för att jag inte har haft tillräckligt med möjligheter för att prova det. Brukar ju ha det som princip att inte ändra på något precis innan tävling (till skillnad från tex Lars T som sätter en ära i att mecka med cykeln, allra helst kvällen före tävling).

På söndag är det som sagt dags för 3:e avdelningen i Långloppscupen; Ränneslättsturen. Banan har relativt mycket stig men inte så många höjdmeter vilket brukar betyda att det går fort. Viktigt att komma i en snabb klunga redan från början. Lite för lite höjdmeter för att banan skall passa mig, och dessutom så är jag inte speciellt förtjust i masterstarten. Förra året körde masterbilen alldeles för sakta, vilket resulterade i att alldeles för många cyklister, som egentligen kanske inte är så snabba, trängde sig fram i starten och gjorde det ganska stökigt (= lite småfarligt vid refuger, rondeller mm). Hoppas att det går lite fortare på söndag så att det blir mer utsträckt. Taktiken får bli att ta sikte på någon/några av de snabba herrarna, exempelvis brukar Jan Christensen vara ett säkert kort (ett dragvilligt sådant också). Hade jag inte varit sjuk under den gångna veckan och därmed i bättre form hade jag helt säkert satsat på att hänga på ett snabbare gäng men känner att jag nog får hushålla med lite krafter på söndag.

Vila

folk säger att vila skall vara bra, att man skall vila sig i form och så vidare! Jag ger inte ett dugg för alla de där teorierna, min kropp behöver träning för att den skall vara alert och pigg! Pga min lilla förkylning över midsommarhelgen så har det blivit allt för mycket ofrivillig vila....hela 5 dagar utan träning och kroppen har bara känts hur seg som helst! Igår var det då dags att träna igen. På programmet stod det 2x30 min precis under tröskeln. Platsen var det stökiga singletracket i Sjöbo för att också få lite styrka mm för ryggen och överkroppen samt bättra på tekniken.

Kroppen var inte speciellt pigg, men positivt var att jag inte kände något av förkylningen (och det blev inte värre under natten iheller). Hade inga problem med att hänga på varken Martin Wenhov eller Christian Månsson trots att jag körde med stel gaffel. Omvänt så hade jag inte speciellt mycket lust att atackera utan det var rätt bekvämt att ligga där runt tröskeln. Att köra 30 min nonstop i så pass stökig terräng sliter dock kunde jag märka i morse, rejält sliten både i armar och ryggslut. Bara att inse att man måste vara stark för att kunna köra med stel gaffel! (kanske därför jag är skapt med mina köttbullsöverarmar?). I dag blev det 3 h distans med Christian. Var som sagt sliten sedan gårdagen så det blev i ett ganska lugnt tempo. Ikväll blir det en löprunda och lite bålstyrka och sen får vi hoppas att kroppen repar sig till Ränneslättsturen på söndag. Min målsättning med söndagens lopp får justeras något då jag är långt ifrån någon toppform just nu - topp 5 placering får vara ett mer realistiskt mål.

De senaste dagarna har som sagt varit hektiska för min del, och både sömn och träning har fått prioriteras ned. Resultatet av att man inte har balans mellan träningen och vardagen blev som sagt en förkylning. Fast nu har det mesta fallit på plats, så framöver blir det både fler uppdateringar här och mer kvalitet på träning. Skall vara tillbaks i gammal god form till Mörksuggejakten i Rättvik - en av mina favoritbanor.

342 dagar

..är det sedan jag var sjuk senast! (dagen före SM i Rättvik....) På självaste midsommarafton var det dags igen - inget allvarligt (lite halsont och snörvlande i näsan), men tillräckligt för att ställa in träningen. Försöker se det positiva i att jag ändån har varit ganska sliten efter tävlingarna i Borås och behöver vila, men vet inte riktigt om jag lyckas lura mig själv. Hoppas att jag kan starta upp så smått i morgon (måndag) igen, så att jag kan få ett par kvalitetspass innan Ränneslätt på söndag. Ikväll skall tävlingscykeln få ett rejält översyn hemma hos Lars, dags att byta lite slitdelar och att smörja andra! Det har ju blivit till en del tävlingar!

Motionär?

I går gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle göra - jag investerade i en camelbak så att jag nu kan likna alla andra motionärer som skall på långtur! Varför nu detta då? Jo, eftersom jag vid de flesta tävlingarna inte har tillgång till någon langning, så har jag varit tvungen att stanna för att hämta upp flaskor som jag ställt ut på något lämpligt ställe. Detta har vi flera tillfällen resulterat i att jag tappat gruppen som jag legat i, med den konsekvens att det antingen kostar mycket krafter att hämta in dem igen, eller att jag måste släppa dem. Ju längre fram man kör i fältet (och ju närmare sin egen gräns) ju mindre utrymme är där för sådant, och det kommer att kosta placeringar! Därför har jag beslutat i att investera i en camelbak för att prova det under en långrunda nu til helgen, sen får vi utvärdera och se om det blir aktuellt att köra med den på Ränneslättsturen. Jag köpte den minsta (och lättaste) jag kunde hitta (Camelbak Hydrobak, se bild). Den rymmer 1,5 l dvs ungefär det samma som två stora flaskor. Ett alternativ kan tex vara att köra med den från start, och sedan vid halva loppet slänga av den och fortsätta som vanligt med flaskor på cykeln. Sen beror det ju givetvis på hur banan ser ut; Ränneslätt är ju inte speciellt kuperad så här borde det inte göra så stor skillnad, medans man kanske inte är så intresserad av att släpa 2 kg extra upp till Vidablick på Mörksuggan. Ja, som ni märker så är det hela inte helt självklart, utan jag får testa på söndagens långrunda och se hur det känns. Egentligen är jag rätt skeptisk, känns lite som att det kommer att kännas som man skall på campingtur eller något...och att campa, det är absolut inte min favoritsysselsättning!

De nya teamkläderna kommer under veckan, dock har det uppenbart blivit fel i beställningen så att de är i fel färg, istället för en röd färg som skulle matcha cykeln så är den mer orange och skär sig faktiskt i förhållande till den röda färgen! Den danska delen av teamet tog storslam i Nordic 24 i helgen då de vann både lagklassen och solo klassen, och på bilden nedan är de iförda de nya kläderna! Inte världens snyggaste färg, men det är faktiskt lite coolt och folk lär ju lägga märke till en - jag tror att kläderna kommer att bli kult :-) I dag har jag också pratat med min tränare, Fredrik Ericsson, om träningen framöver. Den närmaste tiden kommer vi att lägga om inriktningen på träningen, dels för att införa lite förnyelse men också för att vi går in i en ny period som syftar till att toppa formen till hösten! Dessutom så har vi reviderat målen för säsongen något, det som tidigare hette pallplats i Långloppscupen totalt och vinna en deltävling, heter nu: Vinna Långloppscupen totalt och vinna SM-guld i H30 på marathondistansen. Ett högt satt mål, men klart realistiskt med tanke på min formutveckling. Både jag och Fredrik är överrens om att jag har potential för att ta ett steg till. Träningen kommer nu att läggas upp så att jag skall toppa till Bockstensturen och SM i Åsarna i september. Det känns väldigt inspirerande, så nu får ni se upp där ute i spåren! :-)

PS: Ni glömmer väl inte att kolla Cykelholdet....3:e avsnittet ligger nu ute här

Kanonbra tävlingar i Borås

En tredjeplats på lördagen och seger på söndagen i H30 klassen blev resultatet efter helgens dubbeltävling i Borås. Bägge loppen bjöd på mycket trevliga och omväxlande banor med en del höjdmeter och härliga singletracks, så pass trevliga att jag kommer att köra igen nästa år!

Lördagens tävling var i och för sig inget att skriva hem om. Man kan väl lugnt säga att jag fick betala räkningen för en hektisk vecka med alldeles för lite sömn, och kanske lite väl hård träning efter Lida Loop. Hur som helst så var min kropp väldigt sliten, och de tre första varven hade jag svårt att höja tempot och benen kändes väldigt mosiga i uppförskörningarna. Jag låg omkring 3-4 plats i H30 cirka en minut efter ledaren (Ola och hans fru bidrog återigen med värdefull pepping – tack!). På näst sista varvet tänkte jag att det fick vara nog och gjorde ett ryck. Kom upp så att både ledaren och tvåan var inom synhåll och jag var cirka 10 sekunder efter när vi gick ut på sista varvet. Tyvärr så dog kroppen igen, och dessutom blev jag bromsad av en tjej som jag skulle varva. Till slut blev det alltså en tredjeplats, en stor besvikelse eftersom jag normalt bör slå dem som var före mig ganska enkelt. Resultat från tävlingen finns här.

Med tanke på hur det hade gått på lördagen så hade jag ingen större förhoppning om att det skulle gå bättre på söndagen. Jag fick dock rejält med sömn natten till söndagen, och kände mig hyfsat fräsch på morgonen och under uppvärmningen. Banan passade mig bra också med två långa stigningar och sedan ett ganska långt stökigt parti med mycket sten och rötter (trodde aldrig att jag skulle skriva detta, men faktum är att jag körde från flera elitåkare i just detta partiet). Som vanligt så var min start en katastrof (fick inte i skon i pedalen) och jag var väl en av de sista upp i första backen. I backen tog jag nog 10 placeringar dock, och hängde sedan en elitåkare från Almby som var på väg upp i fältet. I nästa stigning och in i det stökiga partiet tog vi ytterligare placeringar och ute på andra varvet gick jag om samme elitåkare i just det stökiga partiet. Efter det så hade jag en ledning på dryga minuten i H30, som jag sedan höll resten av loppet. Kunde tom tillåta mig att köra på säkerhet sista varvet (det hade börjat regna och var ganska halt på stenarna). Resultat finns här.

Sett i backspegeln så är jag ganska nöjd med helgen, i och för sig var lördagens tävling förmodligen årets sämsta för min del, omvänt så kände jag mig ganska stark på söndagen (även om klippet fortfarande är långt borta). Veckan som kommer, kommer jag att ägna åt vila och lugn träning för att åter igen hitta formen till Ränneslättsturen.

Helgens tävlingar har också varit nyttiga för att lära känna mina egna styrkor och svagheter. Det var ganska tydligt under tävlingarna att jag är väldigt stark uppför och i ”flacka” tekniska/stökiga partier. Här plockar jag flera placeringar och kör jämnt eller starkare än cyklister som normalt är bättre än mig. Dock är det (tyvärr) också väldigt tydligt att jag tappar i tekniska utförskörningar och/eller i partier med hög fart och många (skarpa) svängar. På långloppen spelar dessa partier inte så stor roll då där dels inte är så många och man oftast har möjlighet att hämta igen det direkt efter. På XC-loppen är det dock en helt annat, och det får stor betydelse för slutresultat. Exempelvis så kom Stefan Carlsson (Västerviks CK) ifatt mig under söndagens lopp. Jag har kört ganska jämnt med honom på långloppen i år, och här hade jag inga problem att köra jämnt varken uppför eller i stökig terräng. Men vid varje nedförslöpa fick han en lucka på 15-20 meter, som jag sedan skulle täta och efter att ha tätat luckan 3-4 gånger börjar det bli tröttsamt och efterhand så växte luckan och jag fick släppa honom. Sen så är ju mina starter också en katastrof! Så nu vet jag vad jag skall träna framöver när det gäller teknikträning: starter, svängteknik och att våga släppa på utför!

Dubbeltävling i helgen

Gårdagens träning bjöd på 2 timmars fartlek med Lars T, Tim, Patrik, Oskar och Christian - en bra runda genom både Bokskogen och Bökeberg. Själv så tog jag det lugntm dels då jag var lite sliten från dagen innan och dels då jag måste hinna restituera innan helgens dubbeltävling i Suunto Sydmtb Cup 2008. Tävlingarna körs i Borås (mer info här) och enligt uppgift så skulle iallafall lördagens bana vara en hård/kuperad sak, men väldigt trevlig. Söndagens tävling vet jag inte så mycket om. Målsättningen för mig är självklart att plocka så många poäng som möjligt i H30 (vinna?), men i övrigt så tar jag det mest som en helg med ett par bra kvalitetspass. Dessutom så skall det självklart bli trevligt att återse Borås, en stad jag spenderade en hel del tid i under min studietid (hade praktikplats på brandstationen i Borås). Tyvärr så lovar väderutsikten regn, något jag normalt inte ser fram emot, men efter vinsten i Billingeracet så är det kabnske dags att omvärdera?? Hur som haver så skall där iallafall rejält med stans vätska i däcken i dag! Återkommer givetvis med tävlingsrapport!

Eländet fortsätter

I dag presterade jag nog årets sämsta träningspass på sitt sätt, på ett annat sätt så var det ett träningspass som gav ett par positiva besked! Det var dags för veckans hårda intervallpass, på programmet stod syraintervaller i form av 10 st 45-15, därefter 5 minuters tröskelintervaller och avslutningsvis 10 st 15-15 intervaller och deltagarna var Stefan L, Patrik Paulsson, Christian M och Martin Wenhov - med andra ord upplagt för ett kanonpass. Men herregud vad min kropp var sliten i dag. Lida Loop sitter nog i till en del, men framförallt så hade jag rökdykt hela dagen på jobb, något som tär på kroppen. För att göra en lång historia kort så kunde jag inte hålla tempot i dag, eller jo det kunde jag i 2-3 minuter, men sedan bara tokdog kroppen...det var inte benen som dog, utan kroppen kändes bara "utmattad". Jag körde dock igenom alla intervaller, om än med väldigt olika resultat! Positivt var att jag kunde köra trots att kroppen var så sliten, och att det inte var några problem att få upp pulsen, snarare tvärtom - så det är inte frågan om överträning utan systemet svarar bra.

Får ta det lite lugnare imorgon för att ladda och återhämta mig inför helgens dubbeltävling i Borås. Ryktet säger att banan är rolig, men väldigt kuperad och hård. Trots att jag ser ut som en köttbulle så passar kuperat mig bra, den långa backen på dagens intervallslinga var faktiskt enda stället då jag körde bra och tog in på de andra. I övrigt så har jag begränsat med tid för att uppdatera här just nu - händer minst sagt mycket i mitt liv just nu! Återkommer med en rapport om det när pusselbitarna faller på plats!

Elände!

Elände, katastrof, skit och andra liknande (men kanske mindre lämpade att skriva här) ord är de som ligger närmast till hand när jag skall beskriva helgens insats i Lida Loop. Som ni kanske redan har räknat ut så gick det inte bra som jag hade hoppats. Målet var pallplats, resultatet blev en 7:e plats och många tappade poäng i sammandraget. Orsak? Bl.a. punktering och att jag körde omkull två gånger.

Loppet började bra! Kom hyfsat upp för skidbacken och genom att gasa på lite (=mycket) kunde jag ansluta till klungan precis bakom tätklungan. Här fanns ”säkra” kort så som Jan Christensen (H40), Justus (H30), Janne J (H40) mfl så det kändes som att jag var med. Första delen av banan är mycket motionsspår och det blev kört i ett ganska hårt tempo. Efter ett tag blev vi en bra klunga på cirka 5-6 cyklister (några släppte och några tillkom lite omvartannat) som höll ihopa. I början stod Justus för en stor del av farthållningen, men även Jan Christensen och Janne J verkade pigga. Ute på flygrakan kom Michael Johansson CK Ymer ifatt, och gjorde även direkt ett monsterryck fram till nästa klunga. Bara att inse att han var starkast i dag, och var en klass bättre. Vid varvningen efter första loopen var vi endast 3 minuter efter täten, och benen var fortfarande pigga. Jag trodde att vi då låg typ på plats 2-3 i H30, men det visade sig att där var nya överraskande (för mig i alla fall) namn som hade kört snabbt i början. Ut på andra loopen var vi fortfarande samma grupp, efter ett tag anslöt även Rolf Svensson (H40). I gruppen fanns också ytterligare en H30 åkare (Hudiksvallåkare tror jag). Hur som haver så kändes det bra, jag var stark och hade inga problem att hänga med även i de mest stökiga partierna (som var rejält stökiga). Cirka halvvägs in på andra loopen såg jag att där var ett par som sladdade i gruppen, och jag gick därför längst fram in på ett singletrack för att öka tempot. Körde på rätt bra då olyckan var framme. Gjorde ett dåligt vägval på ett ordentligt stökigt parti med stora rötter. Försökte parera genom att räta upp cykeln, med det resultatet att framhjulet tokstannade mot en rot och jag flög över styret. Blev lite omskakad men var snabbt uppe på cykeln och fortfarande med i gruppen. Då märkte jag att jag inte hade någon luft i framdäcket. Var tvungen att stanna för att pumpa. Tappade givetvis gruppen i och med detta och hamnade sedan ensam under resten av loppet. När jag i princip var ikapp en liten grupp som hade släppt dem där framme, var jag tvungen att återigen stanna för att pumpa (vätskan hade torkat i däcket och kunde inte täta mot fälgen). När jag stannade en tredje gång för att pumpa körde Benny Andersson (segrarer i H50) om mig, och fjärde gången (bara typ 1 km från mål) kom ytterligare en liten grupp med 2 st H30 åkare ikapp. Här lyckades jag hänga på, och vis från förra årets avslutning (där jag tappade pallplatsen på slutet) gjorde jag det mesta rätt denna gången. Ryckte precis innan backen, var först in i backen och kunde öka försprånget. I sista kurvan går jag för skarpt in i kurvan och får framhjulssläpp och lägger mig, varefter jag naturligtvis tappar ytterligare två platser i H30 – ÖKEN!

Efter loppet var jag väldigt besviken över min insats. Besviken över att jag inte fyllt på med tätningsvätska innan loppet, besviken över att jag inte tog det lugnare i sista kurvan osv. Oavsett så hade jag inte vunnit H30, men jag hade definitivt varit med och kämpat om de övriga pallplatserna. Grädden på moset var att jag också tappade de sista två placeringarna innan mål, var det inte för det så kunde jag väl någonstans skyllt på punkteringen. Det var dock större konkurrens än på länge i H30. Där var flera ”nya” namn för mig som körde riktigt bra, t.ex. Björn Dolk, Magnus Pettersen m.fl. så det blir inte lätta att nå mitt säsongsmål: en pallplats i sammandraget i Långloppscupen. Egentligen borde jag väl skriva något positivt om den ökade konkurrensen och hur bra det är för MTB-sporten och så vidare, men egentligen hade jag nog helst sett att de hade hållt sig ifrån Långloppstävlingarna så jag kan vinna enkelt :-) Tur också att man har bra kompisar (Ola Nilsson och Martin Wenhov) som orkar höra på ens gnäll i 7 timmar i bilen på vägen hem, och de till och med låter som om de är intresserade av det jag säger! Fullständiga resultat från Lida Loop finns här. Poängställningen i sammandraget finns här. Ligger på 2:a plats totalt. Bilder från www.lidalloop.se kommer här:

Starten har gått uppför skidbacken. Jag finns precis mitt i bilden, ganska bra med trots min stratposition i fålla 2.

Kolla in köttbullen! Vad skall jag med de stora överarmarna? Kunna bära cykeln eller? Nä, det blir till att gå ned i vikt ännu mer!

I slutet på loppet. Det måste vara gruppen som kom ifatt mig när jag stannat och pumpat för 4:e gången (som slutligen snuvade mig på två placeringar i H30)

Träning Maj

Vi har precis påbörjat en ny månad, och med andra ord är det dags att summera och reflektera över träning under maj! Vi börjar väl med statistiken. Det blev till totalt 54 h träning under maj månad, vilket är en minskning med 25 % sedan månaden innan. Detta är helt naturligt eftersom att dels intensiteten på passen har ökat och dels att man har påbörjat tävlandet (vilket kräver lite extra restitution både före och efter). Trenden om att jag tränar fler timmar i år än förra året håller i sig, dock utan att jag är mer sliten. Mao så kan kroppen absorbera mycket mer träning i år, vilket är bra! Kommer inte ihåg vem som sa det, men iallafall var där någon som påstod att de första 5 åren man tränade långdistanstriathlon tränade man inte för att bli bra på triathlon, utan man tränade för att träna upp kroppen till att tåla och absorbera den mängd träning som krävs för att kunna köra en snabb Ironman - det ligger något i det!
Testen som jag gjorde i förra veckan gav ju också ett positivt besked. Nedanför ser ni en jämförelse av testresulatet i januari (röd graf) och resultatet nu i maj (grön graf). Y-axeln anger mjölksyrakoncentrationen i blodet och X-axeln anger hur många watts belastning där är på cykeln. Lite förenklat kan man säga att parallellförskjutningen av grafen till höger är ett mått på hur mycket mer vältränad jag blivit under perioden. Det jag reflekterar mest över är att jag ju inte var i dålig form i januari. Jag hade tränat bra under hela hösten och har aldrig varit i så bra "form" så pass tidigt under säsongen, vilket ju gör den förhållandevis stora procentuella förändringen ännu mer anmärkningsvärd! Det är bara att buga och bocka för Fredrik Eriksson, som verkligen har lyckats att göra ett träningsupplägg som funkat för mig - respekt! Vad kan man i övrigt reflektera över gällande träningen under maj månad? Jo, när man gillar att träna så pass mycket som jag gör så kan det vara frustrerande att vila så mycket, och det är väldigt lätt att man lägger på lite extra eller kör något extra pass. Å andra sidan så är det en härlig upplevelse att vara så pigg och fräsch när man skall träna, som man är nu. Jag tänker ofta på Stefan L och de andra som inte tränar så många timmar per vecka, som ju i princip alltid är pigga till de flesta passen! In undra på att Stefan alltid drar på i början :-) Igår (Martin W, Stefan L, Per Wahl och jag var ute och rullade ett lugnt pass på landsvägscyklarna) var det så tex och jag kunde inte låta bli att dra på lite när vi körde genom Bokskogen....landsvägscykeln, fin asfalt, böljande väg genom bokskog, solsken, medvind......svårt att inte tycka att det är skoj! I dag blir det en rejäl genomkörare innan Lida Loop - träningstävling i Bokskogen!

Skins!

Jag har genom ett samarbete med Firma Wiksell under en dryg månad använt ett par produkter från Skins. Dels handlar det om ett par så kallade recovery tights och dels ett par powersox (kompressionsstrumpor til vaderna). Produkterna ger (förutom de ”klassiska” funktionerna som transportering av svett och reglering av temperaturen) kompression för musklerna. Kompressionen har två primära effekter: Den ena effekten är att kompressionen ökar blodgenomströmningen i musklerna. Det betyder att det tillförs mer syre till de arbetande musklerna, samtidigt som mjölksyra och andra slaggprodukter förs bort. Den andra effekten är att kompressionen och tygets uppbyggnad i paneler fixerar musklerna så att de arbetar i ett optimalt arbetsmönster. Därmed går mindre energi förlorad i musklerna och samtidigt reduceras de skador som kan uppstå i muskelfibrerna. Samlat betyder det att man kan prestera mer under träning och tävling samt att man återhämtar sig fortare pga. mindre ansamling av slaggprodukter och färre skador i muskelvävnaden.

Den ökade blodgenomströmningen som ett resultat av kompressionen verkar dock lika bra i passivt tillstånd som under träning, vilket betyder att när man bär Skins efter träning bibehåller man en hög blodgenomströmning och därmed upprätthålls den förbättrade återhämtningsprocessen. Flera proffscyklister använder Skins Recovery tights just för att förbättra återhämtningen till nästa dags etapp.

Syftet med att använda recovery tightsen har för mig varit att just förbättra återhämtningen efter speciellt hårda pass, eller tex under träningsläger och liknande. Det första man skall tänka på är att köpa rätt storlek. Jag började med storlek M, men det visade sig snabbt att dessa var för stora och därmed i princip inte gav någon kompression = ingen ökad bloggenomströmning. Skillnaden när jag fick rätt storlek var markant, och man kan direkt känna en "värmande" känsla runt benen, då framförallt i lårmusklerna. Utöver att ha effekt på återhämtningen genom kompressionen, så tycker jag också att den värmande känslan som de ger efter tex ett långt distanspass där man är lite frusen är mycket värd. Pga materialet (som aldrig känns varmt och "svettigt") så kan man utan problem använda tightsen under ett annat plagg, såvida det nu inte är 30 grader ute. Jag har dessutom använt tightsen när jag kört längre sträckor i bil till tävlingar, för att just förebygga/förhindra att blod samlas i benen och fötterna och att man därmed känner sig "uppsvälld". På lördag skall vi tex köra 80 mil till Stockholm för att köra Lida Loop, då kommer jag garanterat att använda recovery tightsen!

Nu kan jag givetvis inte "mäta" återhämtningen, men jag tycker mig märka en skillnad i min återhämtning från förra året. Då var jag väldigt sliten flera dagar efter tex ett långlopp, medans jag i år har kortat ned återhämtningen med iallafall en dag. Huruvida det främst är skinsen som gjort det, eller bara det faktum att man är mer vältränad vilket gör att man kan absorbera mer träning kan jag givetvis inte svara på. Personligen tror jag att det är en kombination och att det handlar om att man börjar tänka restitution och återhämtning och gör det till en lika naturlig del av träningen och träningsplaneringen som intervallpassen. En sak är klar, jag skulle inte vilja vara utan mina recoveryskins i dag och det har blivit en naturlig del av min återhämtning.

Gällande powersox så har jag märkt en mer direkt skillnad i en positiv riktning. Även om jag just nu satsar mest på cyklingen, så löptränar jag fortfarande flera gånger i veckan och cross-duathlon och andra multisporttävlingar är en naturlig del av vinterträningen. Jag har dock haft lite problem med att när jag ökat mängden cykleträning så har jag känt mig sliten och ibland haft smärta i vaderna när jag löptränat. Speciellt då jag löptränat direkt efter eller nära inpå ett cykelpass. Sedan jag började använda powersox så har detta försvunnit helt och det känns mycket lättare att löpträna! Sen får man ta att man ser lite löjlig ut och att folk tittar på en som om man kom från en annan planet :-)

Ny seger i H30

I helgen körde jag MCK's MTB tävling utanför Göteborg där jag vann H30 klassen. Förmodligen inte en skalp som kommer att gå till historien som en av de största, men ett roligt lopp och framförallt en bra genomkörare inför Lida Loop nästa helg.

Egentligen borde jag börja med att konstatera att XC-lopp inte är min grej liksom. Jag är urusel i starten, är inte speciellt bra när det blir riktigt stökigt och är som starkast efter 1,5-2 h körning! Banan var ny för i år och låg vid Landvetter. Den gick omväxlande på motionsspår (med ett tjockt lager nylagd grus) och fina singletracks, mao riktigt Lida Loop terräng - perfekt. Singletracken var tidvis ganska stökiga och där var både ett par riktigt branta uppförskörningar och ett drop (eller som jag föredrar att kalla det: stup) som skulle forceras. Banan var på sina ställen ganska krävande och en hel del bröt pga punkteringar och andra då de trillat ganska allvarligt nedför droppet. Bla så fick Ola Nilsson bryta då han föll i droppet.

Starten gick ganska sent (13.30) och termometern stod då på över 30 grader. Elit, H30 och juniorklassen startade samtidigt, men eftersom jag inte har några resultat att prata om i varken Syd MTB eller Västgötacupen så fick jag starta längst bak i fältet. Då jag är urusel på starter så brukar det bli en dålig kombination, och mycket riktigt så var jag om inte sist, så näst sist ut från startområdet. Jag lyckades köra om ett par på motionsspåret innan första singletracket, men väl därinnen fick jag ett slagt och hamnade i diket sidan om, och var typ sist igen. Efter det såg jag hur täten (där jag borde ligga) bara drog ifrån och hur det liksom var kört för min del. Så de första två varven ägnade jag mest åt att köra omkring och negga. Lyckades ändån hålla ett hyfsat tempo och började plocka lite placeringar. Efter två varv (vi skulle köra fyra totalt) vaknade jag lite till liv igen, och samtidigt så fick jag reda på av Ola att jag vara 50 sekunder bakom ledaren i H30. Då började jag gasa ordentligt. När vi kom in för varvning till sista varvet var jag 40 sekunder efter, och efter första singletrackpartiet var jag i princip ikapp, gick om och satte honom sedan i en backe inne i skogen. Väl i mål var jag 40 sekunder före. Jag plockade alltså 1.20 min på ett varv, det om något visade på att jag hade betydligt mer att ge. I mål var jag typ 2 minuter efter de åkare jag borde kört jämnt med, och jag skulle tro att jag tappade de 2 minuterna på i princip första varvet.

Men som sagt, XC-lopp är inte min grej och jag nådde det som var målet med dagen: Vinna H30 och bärga poäng till sammandraget i Syd MTB Cup samt får en genomkörare inför Lida Loop. Det sista fungerade nästan bäst, speciellt motionsspåren med lös grus påminde mycket om Lida-banan. För den som är intresserad finns fullständiga resultat här. Samt lite bilder här:

MTB när det är som bäst!

Igår körde jag, Stefan L, Christian och Patrik Paulsson ett fartlekspass ute i Genarp. Det var längesedan jag körde ett helt ostrukturerat pass, men det var hur kul som helst - mao MTB när det är som bäst! Passet bjöd på till tider ganska hårda moment när vi började köra om kapp. Benen kändes lite slitna efter laktat och syreupptagningstestet dagen innan, men ändån var där liksom en växel högre att lägga i än tex Stefan. Totalt blev det lite drygt 2 h, med massor av kvalité!

Som nämnt så var jag och hörde laktat- och syreupptagningstest hos FitForFight. Jag har varit där en gång i januari och kört ett laktattest, men denna gången så körde jag VO2max test också. I januari låg jag på en tröskeleffekt på knappt 330 W och en tröskelpuls på ca 173 slag, så det skulle bli spännande att se hur mycket jag hade förbättrat mig på cirka 4,5 månads träning. Testet körs så att man kör 4 minuter på en effekt, pausar 35 sekunder för att ta laktattest, på med ytterligare 30 W och sedan ytterligare 4 min osv.

Långt upp i serien (300,-330-360 W) kändes det ungefär som vanligt distanstempo. Vid 390 W började pulsen öka en aning, och vid 420 W började andningen bli häftigare och det var ungefär som att köra intervaller. Däremot så kom syran som en blixt från klar himmel under 450 W intervallen. Testerna visade att min tröskeleffekt just nu ligger på drygt 390 W, vilket innebär att jag har förbättrat den med mer än 60 W! Detta är mycket bra, och innebär att jag måste ha fått ut optimalt av min träning. Tyvärr har jag inte fått kurvor mm digitalt ännu, men kommer att presentera det senare. Jag har lyckats pressa min tröskel väldigt nära min max gräns, vilket är förklaringen till att jag dog så pass fort efter att jag passerat tröskeln. Min tröskelpuls ligger omkring 183 slag, och min maxpuls är 191 slag.

Angående syreupptagningen så har jag en väldigt bra lokal syreupptagning. Den centrala kapaciteten kan dock tränas upp. Mätvärdet blev 61 ml/kg/min. Inget supervärde, men inte dåligt iheller. Proffscyklister ligger normalt omkring 70+, och det högsta värdet som någonsin uppmäts är 98 ml/kg/min (en svensk roddare). Ju äldre man blir ju svårare blir det att träna upp den centrala kapaciteten. Samtidigt är det flera månader sedan jag har tränat den centrala kapacitetet specifikt, så det finns en viss förbättringspotential tror jag. Kanske man skall bli bättre på att just underhålla den centrala syreupptagningen?

I dag åker jag till Göteborg och kommer att köra Mölndals MTB tävling på söndag. Skall testköra banan under lördagen för att se om jag kanske kan överraska på ett XC-lopp. Det är ju normalt inte min diciplin! Vädret skall ju bli bra, och jag trivs när det är varmt och dammigt!

De e najs!

Jag har ett visst intresse för grävmaskiner och dylika fordon, men det är ingenting mot denna killen:

Testdag!

Vädret i dag inbjuder till snabb intervallträning i skogen. Istället skall jag sitta på en trainer inomhus i eftermiddag, det är nämligen dags för att köra en ny omgång tester i dag. Sist jag körde laktattest var den 8:e januari, så man borde väl ha förbättrat sig en smula. Dessutom skall jag köra syreupptagningstest också i dag, och det har jag aldrig provat förr. Med andra ord blir det spännande, spännande att se om man bara har mycket sämre värde, eller kanske rent av katastrofalt sämre värde än eliten. Det går ju rykten om att Fredrik E nyligen hade de bästa testvärdena som någonsin mätts upp på LIVI. Min laktatkurva (och puls) såg ut så här förra gången:

Annars har det mest varit lugn återhämtningsträning de senaste dagarna. En löprunda och bålstyrka blev det under måndagen (pga ösregn) och en kort runda på racern i går. Ganska lugnt på träningsfronten just nu faktiskt, mest för att vila och verkligen hitta formen till Lida Loop. Det är ju då som Fredrik har planerat in att jag skall toppa rent formmässigt.

Förresten, resultat och bilder har kommit upp från Gran Fondot i lördags. Resultaten finns här och bilder från Cykelcity.se kommer här:

Starten, jag finns längst ute till höger i bilden.

Klungan, jag är 3:e cyklist från vänster.

Lite suddig bild, men dock!

Skånes brantaste backe: Lotta på Åsen. Jag och Patrik Heiler på väg upp. Klungan syns i bakgrunden.

Ny kanonserie på TV

...äntligen har min nya favoritserie på TV börjat. Ni tror kanske det är House, Mordkomissionen eller t.o.m. Riket eller något annat onödigt tidsfördriv?! Men nej, det handlar om Cykelholdet. Under de närmaste 6 söndagarna får man följa Team Designa Køkken på nära håll. Team Designa är danmarks näst bästa proffslag, efter CSC, och har fostrat många duktiga cyklister. Som tur är kan man följa denna serie på nätet också, och första avsnittet kan ses här.

Cykelcity Gran Fondo Eslöv

I lördags blev det kört Gran Fondo! Banan har en mycket trevlig sträckning, där man bla skall upp över Söderåsen 3 gånger och de flesta av "skånecyklisterna" brukar köra så där finns en hel del kända ansikten. För min egen del var det tänkt som ett relativt hårt distanspass. Som vanligt vid motionslopp så ogillar jag början på loppen, och denna gång var inget undantag. Orsaken är att där finns alldeles för många lycksökare i klungan som dels inte är så duktiga på att köra i klunga, och dels pressar sig så pass hårt för att kunna följa med så att de hela tiden ligger på gränsen (vilket ju inte precis minskar sannolikheten för vurpor). Det skedde också ett antal vurpor i början, och jag tror att Lars Therp (1/3 av Team T-bikes) tappade huvudklungan just pga det - synd.

Ut mot åsen var det mestadels ryggvind så tempot var ganska högt och då första backen uppför åsen är ganska lätt så hände det inte mycket förräns i kantvinden ut mot Bjuv. Här var vi ett gäng som började köra ganska hårt där framme, och det resulterade också i att en hel del släppte. I princip så tror jag faktiskt att de som överlevde kantvinden här också satt med hela vägen hem. Backen upp mot Stenestad bjöd inte direkt på någon action, och faktum är att tempot inte var speciellt högt. Låg på typ distanspuls de första 2,5 timmarna av loppet. Det var inte förräns vi kom till Lotta på Åsen som det blev kört lite hårdare. Jag kom iväg i front med Patrik Heiler (Cykelcity.se) och två andra cyklister. Patrik drog inte en meter eftersom Cykelcity Håkan låg bak i fältet och de andra två verkade inte speciellt pigga - jag körde ifrån dem flera gånger när jag gick fram och drog. Med motvind hem mot Eslöv så är det väl bara att erkänna att det var rena kamikazeprojektet - men det är alltid skoj att prova. Under hemvägen låg jag i front ganska mycket och körde till tider ganska hårt i motvinden. Inte minst när jag gick loss från klungan vid Trolleholm (dit jag hade jagat ut halva släkten för att heja).

Som vanligt slutade det hela i en spurt, synd bara att det är en livsfarlig sådan med både rullgrus och kansten i svängen precis innan mål. Jag backade direkt från spurten och slutade kanske omkring 10:e plats eller något liknande. Skoj att både Stefan L och Simon (the austrailian guy) också satt med hem. Men som sagt, det blev ett bra och relativt hårt distanspass i härligt väder! Återkommer med bilder, resultat mm.

Under söndagen hade jag planerat att köra Landskrona MTB i Saxtorp. Benen kändes ok, men kunde tyvärr inte riktigt hitta motivationen. Dessutom så skall jag köra både laktat- och syreupptagningstest på onsdag, och behöver vara 100 % återhämtad då. Istället blev det en löprunda och 30 minuters bålstyrka! Inte dåligt det iheller.

Livet efter Billingeracet..

Öken! Om jag har räknat rätt så har jag missat gränsen för att få starta i fålla 1 med typ 30 sekunder....30 sekunder! Så nu blir det till att återigen starta med bösset där nede i fålla 2...hoppas att dom inte smittar :-)

Benen börjar vakna till liv igen efter Billingeracet. Inte för att jag var speciellt sliten efter loppet, men det var tänkt att måndag och tisdag skulle bjuda på lite lugnare dagar. Under måndagen skulle jag bara springa en kort runda för att mjuka upp kroppen och sedan köra bålstyrka, men dum som jag var så frågade jag Christian "jag springer en mara under 3 h efter jag cyklat 18 mil" Månsson om han inte skulle hänga med på en kort runda....glömde bara liksom att definiera vad jag menar som en kort runda. Det blev 1h 10 min och typ 13-14 kilometer, alldeles för långt för min ben! Efter det var jag sliten!

Tisdagen blev en lugn återhämtningsrunda på racern (ensam!) och gårdagen bjöd på en ny trevlig landsvägsrunda med Per Wahl, Patrik Paulsson och Christian Månsson. Vi rullade en runda på 8 mil i ok tempo, med en hel del skyltspurter/maxintervaller. Syftet med dessa pass är att de skall väcka upp benen och träna lite fart typ, utan att det skall slita för mycket. Det är ju korta intervaller och mycket vila. Gör man ett gäng så sliter det dock ganska bra trots allt, och på hemvägen igår var där en del som var rätt trötta.

I eftermiddag blir det ett pass på racern igen! Det är ju Cykelcitys Gran Fondo i helgen, så man får ju vänja sig vid att sitta på fincykeln. Tröskelintervaller blir det! Christian har varslat om att han tänker köra på tempohojen. Härligt! då blir det säkert hårt och med blodsmak i munnen :-)

Vi hade ganska mycket diskussioner om kolhydratladdning i helgen. Medans Stefan L proppade sig full med Carboloader & pasta så körde jag på vanligt vatten, sallad, grönsaker och tonfisk! Hittade ett ganska bra citat om just kolhydratladdning: "Vilka förespråkar eller praktiserar det (kolhydratladdning) idag fortfarande? Jo, bara svenskar. I princip. Eller folk som i allmänhet har huvudet under armen… " Sug på den!

Bilder från Billingeracet

Bilder från Sportklungan.se och Billingeracet.se.

Starten uppför backen till Billingen. Med förstoringsglas kan man skymta mig vid den mittersta lyckstolpen.

Vita cykelkläder är snyggt, men kanske inte det mest praktiska under dessa förhållandena (jag i bakgrunden).

Som sagt, det var skitigt. Det positiva var att leran på kläderna isolerade mot den kyliga vinden.

Ganska beskrivande bild av Strupen!

Pallen i H30. Den pösiga stilen beror på att jag har två tröjor och en fleece under T-bikes tröjan, kom ihåg att det var 3-4 grader (samtidigt mörkade jag ganska effektivt hur tunn jag blivit för rivalerna :-)

Vinst i H30 i Billingeracet!

Det kom rätt oväntat måste jag säga. Kroppen har känts seg hela veckan och när vi vaknade på morgonen och kunde konstatera att det regnade (och hade regnat hela natten) och att det inte var mer än 3 grader så var ju inte tävlingshumöret på topp. (när det dessutom också kom snöblandat regn en timme in i racet så var det liksom droppen) Jag gillar varken lera/regn/kyla eller är speciellt bra på att köra över hala stenhällar och rötter. Dessutom hade vi bara tagit med oss "sommarkläder", så skall jag vara helt ärlig så gick jag mest och gnällde hela morgonen. Men det gick ju bra till slut!

Hur utvecklade sig loppet då? Faktum är att jag låg först i H30 från start till mål, utan att veta om det. Vid starten försökte jag spotta dem som jag visste brukade köra snabbt i H30, och ganska snabbt så hittade jag Justus rulle. Efter ett tag tyckte jag dock att det gick lite väl långsamt och gick om i backen, och fick därmed en bra position in på första singletracket. I det ganska jobbiga partiet därefter hittade jag en bra grupp med bl.a. Patrik Paulsson och Tim från Ckc4, Jan Christensen från HMTBK mfl. och kände mig pigg. Dock gjorde jag en taktiskt miss här. Lade mig långt bak i klungan för att slippa dra när vi körde på banvallen, men det skulle jag aldrig ha gjort. Längst bak i klungan låg där nämligen en gäng som inte hade så starka ben, vilket gjorde att de släppte en lucka till fronten vid varje tekniskt parti, som jag sedan fick täta när vi kom ut på grusvägen. Det blev rätt slitigt till sist, och jag var tvungen att släppa gruppen med Patrik, Jan mfl - riktigt synd för jag hade inga problem att hänga på dem inne skogen. Ungefär samtidigt började mina växlar krångla och jag kunde inte få upp den på stora klingan, så jag körde resten av loppet (drygt 4,5 mil) med endast mellanklingan. Nu är det mycket singletrack på Billingeracet så där gjorde det inte så mycket, men jag kom verkligen till korta ute på grusvägarna, som normalt är min starka sida.

Precis innan varvning uppe på Billingen kom 2 elitåkare ifatt mig, och vi körde sedan ihopa mer eller mindre resten av loppet och höll ett ganska jämnt tempo. Andra halvan av loppet blev spåren och förhållandena något bättre, även om det fortfarande var mycket kallt och fingrarna var bortdomnade så man knappt kunde bromsa. Den sista milen blev ganska slitig och benen var inte lika rappa längre, men förklaringen till detta står nog att finna i att jag inte fick i mig tillräckligt med energi under loppet. Under de första 4 milen drack jag endast en halv flaska Vitargo (!) och åt en gel, och det är på tok för lite. Det blev lite bättre under andra halvan, men totalt under loppet så blev det till 1,5 flaska Vitargo och 3 gel, och även om det nu var kallt så är det för lite. Inte att jag ens var nära att gå i väggen eller så, men benen kändes bara sega under sista milen.

Faktiskt var det först på själv upploppet när speakern nämnde det som det gick upp för mig att jag vunnit H30. Hade känning av att jag var top 3, men absolut inte att jag låg först. Sett i förhållande till att förhållandena absolut inte var till min fördel, att jag endast kunde köra på mellanklingan under halva loppet, energibristen under loppet och det faktum att jag fortfarande är ganska nedtränad så är jag väldigt nöjd! Kändes också som om jag hade kapacitet att gå med klungan med Patrik Paulsson, Jan Christensen och de övriga, men att jag körde alldeles för otaktiskt/passivt och fick slita för mycket. Nästa gång vet jag att jag har kapacitet för att köra lite snabbare i tekniska partierna, och behöver inte ha så mycket respekt för de övriga elitåkarna där. Fullständiga resultat finns här: Resultat Billingeracet. Återkommer med bilder mm.

Färdigtränad

Ja nu var man färdigtränad för denna gång, nu är det bara att vila sig i form tills på söndag. Under gårdagen avverkades ett pass med både 45-15 intervaller och tröskelintervaller på slingan ute i Bökeberg. Kroppen kändes sådär lite halvskit, svarade inte riktigt som jag ville. Tror dock till dels att det berodde på lite dålig motivation under passet. Var väl egentligen bara jaktstarten då jag jagade in 1 minut (under två varv på slingan) på Christian som kändes hyfsat. Senaste dagarna så har det känts som om jag hade en infektion/förkylning på gång, har varit sådär allmänt trött i kroppen. Det hade varit typiskt om jag hade blivit sjuk nu, dagarna innan den riktiga tävlingspremiären. Fast det borde ha brutit ut på riktigt efter passet igår, och det har det inte. Körde 3 timmars distans med Christian och Eskil (triathlet som också cyklar med CK Ringen) i förmiddags. Återigen den lite sega känslan i benen! Fast jag lyckade siallafall att återigen bli dagens spurtkung :-) Fast triathleter är väl inte precis de mest explosiva cyklisterna......

Som sagt resten av dagen och imorgon blir det vila och sedan blir det ett kort pass med lite spurter och fartökningar på lördag för att väcka kroppen till liv innan vi sätter oss i bilen för att åka mot Skövde. Sen skall förhoppningsvis benen vara pigga på söndag! Det skall bli skoj att se vart man står i förhållande till konkurrenterna, i förhållande till förra året osv. Men också lite nervöst, nu skall man ju prestera :-) Det som oroar mest tycker jag är vädret! De lovar 6-7 grader, ingen sommarvärme precis. Prognosen visar också lite skurar, hoppas dock vi slipper regnet. Det brukar iofs vara kallt vid starten till Billingeracet, och det är lite dumt att starten går nede i stan vilket gör att man inte har möjlighet att typ lägga av sig ytterkläder. Men det löser sig säkert på något sätt. Nu är det bara att ladda!