fredag 29 augusti 2008

Fler bilder från Snapphaneturen

Bilderna är tagna av Ole Nienstædt, en gammal kompis från Danmark som delar mitt stora intresse för dykning och undervattensfotografering.

måndag 25 augusti 2008

Tävlingsrapport - Snapphaneturen

Det blev en andraplats på Snapphaneturen i helgen. Nu har jag två andraplatser i rad i detta lopp, kanske dags för en vinst nästa år? Loppet gav dock flera positiva besked, inte minst att det var roligt att köra MTB igen! (bilder från Hässleholms CK)

Förutsättningarna var ju inte de bästa med allt regnande under lördagen, och jag fruktade det värsta! Måste dock säga att banan var över all förväntan. Visst var det skitigt och såphalt på sina ställen, men ingenting mot de förhållandena där var 2006. Fältet var också bättre än till Grevaloppet, och utöver de gamla ”vanliga” (Martin, Patrik, Stefan osv) så fanns även Paul Wirenstedt (Åstorp CK) samt Rolf Svensson och Peter Carlsson från Falkenberg på startlinjen.

Tempot var måttligt i starten, så det var inga problem och hålla sig till längst fram när vi gick in på första stigen, och ganska snabbt så var vi en grupp på 4 cyklister som fick en lucka till övriga: jag, Paul Wirenstedt, Rolf Svensson och Peter Carlsson. Tyvärr så fick jag tvärstopp i ett tekniskt parti, och där uppstod snabbt en lucka till Rolf och Paul. Tänkte att den skulle vi nog snabbt täta, men varken Peter Carlsson eller Stefan Larsson (som gjorde en blixtvisit i våran grupp, tog en lång föring varefter han utbrast att han skulle göra en ”Kessiakoff”, dvs släppa och dala ned igenom fältet) verkade speciellt pigga och jag fick stå för det mesta dragjobbet. Från någonstans vid cirka halva första varvet och i resten av loppet så drog jag ensam. Luckan fram till Paul och Rolf växte ganska snabbt till ca 2 minuter, sedan kom jag in i en bra rytm och fick sedan rapporter (från mitt för dagen alldeles förträffliga serviceteam bestående av Annika och mina föräldrar) om att jag började ta in på de två där framme. Bakåt så utökade jag också försprånget hela tiden till den jagande gruppen.
Uppe vid endurospåren på första varvet så körde jag plötsligt förbi Paul (som hade fått punktering) vilket medförde ny motivation och hopp om att kunna köra ikapp Rolf. Under andra varvet plockade jag 10-15 sekunder på Rolf mellan varje rapport och med halva varvet kvar var jag bara 1 minut efter Rolf, samtidigt som jag hade mer än 5 minuter till gruppen bakom. Jag la i en extra växel i Solhemsområdet och ute på grusrakan innan den långa backen upp till endurospåren hade jag ögonkontakt med honom. Fick då rapporter om att jag bara var 40-45 sekunder efter och tryckte till uppför backen för att se om jag fick kontakt. Förmodligen så har Rolf då också ökat, för jag fick aldrig kontakt och valde att slå av på farten rejält genom de såphala endurospåren och köra på säkerhet sista biten (det fick bara inte bli ytterligare en DNF!). Kom alltså i mål som tvåa i loppet totalt, och vinnare av H30. Ingen större skalp, men jag kan väl glädjas över att jag var bäste skåning i mål :-). Resultat från tävlingen finns här. Synd att inte detta utomordentligt trevliga lopp (en av Sveriges roligaste och mest utslagsgivande banor enligt mig) kan locka ett bättre startfält.

Skall man se framåt gav loppet flera positiva besked:

  1. Jag körde loppet på i stort sett samma tid som förra året trots att det var betydligt sämre förhållanden i år och att jag förra året hade draghjälp hela loppet
  2. Jag förmådde att ta in på gruppen framför, och utöka till gruppen bakom, trots att jag körde ensam större delen av loppet
  3. Motivationen fanns där hela loppet (trots att det var ”lerigt & skitigt”)
Igår kväll blev det ett löppass med Christian Månsson (som också körde bra på Snapphane) för att mjuka upp kroppen lite och toppningen inför Bockstensturen/SM fortsätter nu enligt planen med ett par lugna dagar med återhämtningsträning....

lördag 23 augusti 2008

Tur att Danmark finns så nära!

SVT väljer att att prioritera damhandboll (utan svenskt deltagande) före en MTB final, eller för den delen Taekwondo (med, om jag förstått det rätt, svenska intressen). Skandal! Har precis insett att jag aldrig kommer att kunna flytta längre bort från Danmark, än att jag kan ta in deras TV-sändningar! Länge leve dansk TV2!

Veckans träning har flutit på fint! Fick till några riktigt bra 30-sekundare i onsdags följt av ett långpass på MTB'n i torsdags (med härligt trötta ben). Vila igår och i dag skall jag bara köra en timme för att väcka upp benen!

I morgon är det ju Snapphaneturen som gäller! Och som vanligt höll jag på att säga så står väderutsikten på regn. Förra helgen tävlade vi i Blekinge, och då vart det regnoväder där. Denna helgen skall vi tävla i Skåne, och då är det givetvis regnoväder här. Upp till 35-40 mm kan det komma. Endurospåren på Snapphaneturen kommer att vara som oljade bowlingrännor i morgon. Grusvägarna som våt cement!
Fast man börjar ju bli hördad, det är ju i princip bara Lida Loop och Mölndals MTB tävling som har haft torrt och fint väder. Övriga tävlingar har på något sätt varit präglade av regn, snö och faktiskt ovanligt kallt väder - tex nästan nollgradigt i maj eller 12 grader i början på augusti - man kan ju nästan tro att cykelcross säsongen redan har börjat :-) Fast cykelcross är ju fantastiskt roligt, så det blir det i morgon också!

Snapphaneturen blir egentligen bara ett hårt träningspass i uppladdningen till SM, men visst kommer jag att köra för en bra placering! Det är väl den mest prestigefyllda tävlingen vi har här i Skåne, även om startfältet har varit lite väl tunnt senaste åren. För 4-5 år sedan körde ju stora delar av svenska eliten tävlingen, men nu verkar det svårt att locka andra än skånska cyklister. En liten bonusbild från Snapphaneturen 2006, då det regnade precis hela loppet. Jag körde in på den tråkiga 4:e platsen! Lägg märke till att där är flames på cykelkläderna :-) Nästa år är det dags att ikläda sig den tävlingsdressen igen när det blir dags för Heino Cup! Skall bli superskoj.

onsdag 20 augusti 2008

Toppning inför Bockstensturen/SM

Nu är man i full gång med toppningen inför Bockstensturen, som ju tillika är Marathon SM. Träningen fram till tävlingen kommer att se ut så här:

Ons: Intervaller (5x30 sek MAXA!, 5-10 min vila)+bålstyrka tot 2h
Tors: Distans/tempo (trötta ut musklerna) tot 5h
Fre: Vila
Lör: 5x1min tempoökningar upp till tävlingstempo tot ca 1h
Sön: Tävling - Snapphaneturen ca 3.30h
Mån: Kort löppass för att mjuka upp kroppen samt bålstyrka tot ca 1h
Tis: Återhämtningspass på cykeln tot 2h
Ons: 5x1 min tempoökningar+4x10 min tröskelintervaller tot 2.5h
Tors: Vila
Fre: Köra de sista 20 km av Bockstensturen
Lör: Bockstensturen - SM

Och när jag då satt och funderade på målsättningen till Bockstensturen, så kunde jag inte låta bli att reflektera över vad det är jag vill uppnå? Jo, jag vill ta en SM medalj i klassen H30 gärna av så fin valör som möjligt! Men låt oss då anta att jag får en medalj, vad har jag då att vara stolt över? Att jag är den bästa MTB-marathon cyklisten i Sverige med en ålder på 30-39 år, om man då räknar bort de 4-5 30-åringarna som istället valt att köra i elitklassen. Hmmm måste säga att det känns lite underligt! Jag skall vara den förste att erkänna att jag tycker att det är roligare att ligga och köra om pallplatser i H30, än kanske kämpa för en 15:e plats i elitklassen. MEN om man skall vara ärlig, är det då egentligen relevant med en H30 klass? och varför har man valt att lägga gränsen vid just 30 år?

Att 30 åringar skulle ha sämre fysik håller inte ett dugg. Ser man tillbaka på de långlopp som averkats i Långloppscupen i år så har 2-3 st i topp 10 varit mellan 30-39 år i varje lopp. Två av loppen har vunnits av en 30-åring (vunnit? nä, han krossade allt annat motstånd). Så att det skulle ha något med de fysiska förutsättningarn att göra håller ju inte riktigt. Om man då hemskt gärna vill ha kvar H30 klassen, är ju ett alternativ att tvinga alla 30 åringar att köra i den. Men att tvinga cyklister som har kapacitet att slåss i topp tio, till att förnedra övriga i H30 klassen skulle vara förödande för sporten!

Tittar man däremot på H40 så kan man se att bästa (svenska) 40-åring typiskt har legat omkring placering 20 totalt. Här kan det alltså finnas visst belägg för att de fysiska förutsättningarna är annorlunda. Dessutom så väljer de allra flesta 40 åringarna att också köra i H40 (mig veterligt är det väl bara Stefan Carlsson som kör elit?), vilket gör att det blir betydligt mer relevant med klassen och att dessutom köra SM!

Jag röstar för att man lägger ned H30. Färre klasser borde också ge högre status för de klasser som finns kvar! Fast de får gärna vänta tills efter att jag har tagit min SM-medalj........

tisdag 19 augusti 2008

Långlopps SM

Djungeltrummorna förtäljer att det trots allt blir Marathon SM i Varberg/Bockstensturen! Enligt uppgift skall det komma på Svenska Cykelförbundets hemsida under dagen. Bra för sporten! Mindre bra i förhållande till min uppladdning, men det är ju lika för alla! Bockstensturen blir ett viktigt lopp! Inspirerande! I förra årets Bockstenstur låg jag ju i topp tio (totalt) i sisådär en 45 minuter eller nåt, om jag bara kan förlänga det med ungefär 3 timmar så skall det nog gå bra :-)

måndag 18 augusti 2008

Gnällig gammal gubbe!

Helgens Grevalopp i Blekinge bjöd dels på ett konstant regnande och en temperatur på måttliga 12 grader och dels ännu ett DNF för min del! För att ta det från början så var det ju inte precis svenska cykeleliten som stod på startlinjen, men trots allt var där en 5-6 cyklister som på pappret i alla fall skulle tillhöra tätklungan! Bl.a. Joakim Åleheim (Team MA Speedwear), Patrik Paulsson (Team Trek) och så givetvis teamkompisarna Martin Wenhov och Stefan Larsson. Jag frös och skakade så mycket vid starten så att tävlingsledaren anmärkte att det var tur jag hade dämpare på cykeln annars hade den nog skakat sönder :-).

Ganska snabbt stod det klart att det var Joakim Åleheim och jag som hade de piggaste benen för dagen. Vi fick en lucka till övriga redan efter första tekniska partiet, och lite senare fick vi också sällskap av en junior. Vi tre bildade en tätklunga och vi körde på rätt bra och drygade ut till de bakomvarande. Tyvärr vurpade jag rejält i ett blött traktorspår cirka halvvägs med det resultat att framdäcket krängdes av och släppte ut luft. Jag var snabbt uppe igen och kunde fortsätta. Vätskan i däcket tätade direkt, men det var inte mycket luft jag hade kvar i framhjulet. Det gick dock ok att köra så länge jag tog det försiktigt i svängarna. In till varvningen var vi ca 3 minuter framför de jagande (Martin, Stefan och en multisportare) och då de övriga skulle ta flaskor mm beslutade jag mig för att stanna till och fylla på luft i framhjulet. Stannade en gång och fyllde på. Upp på cykeln, för att snabbt konstatera att där ju var ännu mindre luft i däcket. Nå vi försöker igen. Stannade en andra gång och fyllde på luft. Upp på cykeln igen…och nu var där ännu mindre luft i däcket. Hmmm (jag kanske borde misstänkt att där var något fel redan här, men man tänker inte alltid rationellt när man har hög puls). Stannar en tredje gång…och då lyssnar jag lite noggrannare och upptäcker att min Scott Bigair patron är helt tom och har varit det hela tiden. Den har suttit ganska länge på cykeln och förmodligen har den läckt så att den nu var helt tom. Under mina försök på att pumpa så har ju jag släppt ut lite luft för att rensa ventilen varje gång, så nu gick jag på fälgen och alltså var det bara att bryta! Gjorde som jag brukar när jag blir arg dvs slängde ut cykeln i skogen och satte mig i vägkanten. Moget? Nä, men det kändes jävligt bra just då!

Jag hade fortfarande träningsvärk från veckans strapatser, men körde ändå med överskott under hela första varvet och framförallt så körde jag starkare än Åleheim i de tekniska partierna. Skall jag sticka ut hakan lite så tror jag att jag hade vunnit loppet om jag inte tvingades bryta. Inte precis någon skalp att skryta om, men rent motivationsmässigt hade det betytt mycket för mig. MEN nu består ju ett MTB lopp också till stor del av att materialet skall hålla mm, kanske speciellt under de förhållandena som rådde söndags, och här har jag en del att lära. Önskar att jag var lika noggrann och minutiös som Martin Wenhov när det gäller materialet. Nu är i och för sig Martin en person som ser det som ett kul fredagsnöje att gå ut i garaget med ett glas vin för att efterspänna alla bultar på tävlingshojen :-).

Efter loppet kändes det bittert, och i bilen på väg hem slog det mig hur jä-la gnällig jag var – en gnällig gammal gubbe! Dags att vända det negativa till något positivt istället, och nu satsa på de två tävlingarna som kommer närmast: Snapphaneturen och Bockstensturen. Bägge tävlingar är traditionsrika för min del, och det skulle kännas extra bra att göra bra resultat. Och jag skall minsann också försvara min andraplats i Långloppscupen. Jag har 13 respektive 15 poängs försprång till Magnus Pettersen (Almby IK) och Per Kumlin (Spårvägen), så jag måste helt enkelt bara vara före dem i mål. (finns en mängd andra scenarion också, men det orkar jag inte räkna upp).

Avslutningsvis så körde teamkompisarna Martin och Stefan starkt på Grevaloppet och blev två respektive trea efter Joakim Åleheim. Resultat från tävlingen finns här.

Återkommer med bilder från helgens tävling och nästa gång jag skriver så skall jag förklara varför landsvägscykling är mycket roligare än MTB!

torsdag 14 augusti 2008

Terapi

Den senaste veckan har jag ägnat åt att straffa kroppen! Eftersom jag var rätt besviken på mig själv för att jag utgick ur Finnmarksturen så har den fått extra mycket stryk! :-) Det började i söndags med 6x3 min med en puls på 95% direkt följt av 3x10 min tröskelintervaller, varefter jag snörade på löpskorna och sprang ca 13 km. Måndagen ägnades åt ytterligare ett löpass samt bålstyrka. I tisdags blev det 5st intervaller med hög kadens samt 6x30 sek där jag verkligen maxade (lyckades faktiskt att få det att svartna för ögonen). Onsdagen bjöd på klassiska 4 minutare på 95% samt lite styrkeintervaller. Och i dag var det då dags för det största straffet - långpass.....på MTB'n :-) Vädret var ju inte det mest inbjudande: regn och en vind på 12-13 m/s. Men jag tvingade ut mig själv och körde Sjöborundan med extra rundor i Vombs Fure, vid Björka (nu slipper jag Rotweilern) samt vid Snogeholm. Avslutade med backintervaller uppför pizzabacken och snörade på löpskorna vid Genarps IP och tog en kort löprunda direkt! Blev 5 h totalt i blandat ösregn, åskoväder, stormvindar och avslutningsvis faktiskt solsken! Ren terapi för en som inte tycker att det är skoj att köra MTB! Roade mig också med att ta lite bilder i dag....det är ganska svårt att fota sig själv samtidigt med att man cyklar.


Pro Sharken fick slita i dag! Det var tidvis ganska tungkört i dag, men jag är ändån förvånad över hur bra skogen har klarat regnet.
Nu blir det återhämtning med Skinsen, och jag skall vila helt i morgon. På lördag tänkte jag köra ett kort kvalitetspass och se hur det ligger till motivationen till Grevaloppet på söndag! Förresten, på tal om Skins. Är det någon som känner mannen på bilden nedan? Har hört rykten om att han sprider skräck bland grannarna nede på Limhamn. Akta er, det verkar ha gått för långt för honom.