Februari - en bra träningsmånad

Distanspasset igår (lite drygt 4 h på landsvägscykeln i backig terräng) var månadens sista träningspass. Nu är det laddning inför Vasaloppet som gäller! Kanske dags att summera och utvärdera den senaste tidens träning? Tror att det är superviktigt att hela tiden utvärdera var man ligger och vilken effekt det får, annars fastnar man lätt i samma typ av pass. Ytterligare en orsak till att utvärdera, är att grundträningsperioden närmar sig sitt slut. Någon vecka efter Vasaloppet går vi in i en ny period med mer specifik träning!

Skall man se till träningsmängden under januari och februari så ser det mycket bra ut! Under januari blev det till ca 60 h träning och under februari blev det 75 h. Inte minst vädret har varit en bidragande orsak till detta. Det är ytterst få pass (1-2) som jag har behövt ställa in eller köra inomhus istället. Sett till mängden är det en ökning på 30 resp 50 % i förhållande till förra året (se bild - blå stapel 2007, röd 2008).
Någon har sagt att mycket träning är bra, och då skall man väl vara glad för att man lyckats skrapa ihopa så många timmar, men det kan jag ju inte använda till speciellt mycket. Det jag istället fäster mig vid är följande:

1. Trots en ökad träningsmängd på upp till 50% så känner jag mig betydligt mindre sliten under veckorna än under förra året. Kroppen har alltså blivit bättre på att absorbera träningen. Förmodligen beror detta till stor del på en bättre träning under hösten. Under 2007 hade jag långa perioder under hösten utan träning.


2. Att jag har känt mig mindre sliten har också medfört att kvalitetspassen har kunnat utföras med just betydligt bättre kvalitet i förhållande till förra året. Speciellt syreupptagningspassen har fungerat betydligt bättre i år.


3. Distanspassen har kunnat köras med betydligt bättre kvalitet än förra året. Dels har längden på dem ökats från 3-3,5 h till 4-5 h. Dessutom har de körts i mer tävlingslik terräng (tex kuperad terräng) vilket har gjort att leder, rygg mm på ett bättre sätt har kunnat vänja sig vid belastningen.


4. Avslutningsvis så har jag klarat mig från både skador & sjukdom (Ta i trä, eller som det heter på danska: 7-9-13) vilket har gjort att jag kunnat träna oavbrutet sedan i oktober - kontinuitet är viktigt!

Med andra ord så känns det bra just nu! Visst är det längesedan benen var "pigga", men det skall dom inte vara vid den här tiden på året! Det känns som om jag har fått en bra bas att stå för inför den mer specifika träningen som väntar nu.

Så avslutningsvis en liten "Vasaloppsuppdatering". Väderutsikten är inte riktigt lika bra som sist:

Men man måste se det positivt - det kunde varit värre.

Jobbiga intervaller

Det har varit riktigt trist väder de senaste dagarna. Som tur var har det stått intervaller på programmet bägge dagar, och dessa intervaller har med fördel körts inomhus. Igår blev det 15-15 intervaller på trainern framför TV'n (och Iron Maidens klassiska koncert i Rio) samt en kortare löprunda och i dag har jag precis kört 6x4 min syreupptagningsintervaller på löpbandet, för att i eftermiddag köra ett styrkepass och förhoppningsvis en runda på rullskidorna (Vasaloppet närmar sig). Dom här 4 minuters intervallerna på löpbandet är fruktansvärt jobbiga! De första 30 sekunderna går väl an, men sedan när pulsen kommer över 90% (max i dag blev 94%) är det bara ren plåga. Efter 1,5-2 minuter känns det som om det är omöjligt att fortsätta, men på något sätt så reder man ut det ändån. Fast man kanske skall sluta gnälla? Jämför man med Sian Welchs & Wendy Ingrahams klassiska kamp mot mållinjen vid Ironman Hawaii så måste man ju erkänna att allt är relativt: http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w

Imorgon blir det distanspass, och sedan är det dags att börja vila och ladda för Vasaloppet på söndag. Det har visst varit lite trist väder där uppe, med riktigt blöta spår mot slutet. Fast håller SMHI's prognos så kan det både bli trevligt väder, och supersnabba spår!

Christian Månsson körde på 5.38 i söndags, så givetvis är det den tiden som jag skall mäta mig med! Det kan bli väldigt tufft eftersom jag startar i sista startled, men blir spåren väldigt snabba så kanske. Kommer iallafall att satsa allt på att ha bra glid, fästet får komma i andra hand.......

Tävlingsprogram 2008

I dag är det vilodag, kändes som om kroppen behövde det! Och vad passar bättre då än att blicka framåt på tävlingssäsongen. Programmet för 2008 börjar formar sig - det ser ut till att bli ett ganska hektiskt år på tävlingsfronten, framförallt under sensommaren och de tidiga höstmånaderna. Så här ser det preliminära programmet ut (A = högt prioriterat lopp, B = prioriterat lopp & C = träningstävling):

30 mars Fitnessdk (C), MTB långlopp, DK
4 maj Åstorpsloppet (C), linjelopp, SE
7 maj Dustcup (C), MTB XC, DK
10 maj Kolmårdsbiken (B), MTB långlopp, SE
18 maj Långa Billingeracet (A), MTB långlopp, SE
24 maj Gran Fondo Eslöv (B), linjelopp, SE
1 juni Gribskov MTB Challenge (B), MTB långlopp, DK
8 juni Lida Loop (A+), MTB långlopp, SE
11 juni Dustcup (C), MTB XC, DK
25 juni Dustcup (C), MTB XC, DK
29 juni Ränneslättsturen (A+), MTB långlopp, SE
13 juli Mörksuggejakten (A+), MTB långlopp, SE
19 juli Heino Cykler loppet (C), linjelopp, SE
10 aug Finnmarksturen (A), MTB långlopp, SE
13 aug Dustcup (C), MTB XC, DK
24 aug Snapphaneturen (A+), MTB långlopp, SE
30 aug Bockstensturen (A+), MTB långlopp, SE
4 sept EMG linjelopp (B), linjelopp, SE
10 sept SM för brandmän (A), MTB XC, SE
14 sept Århus MX (B), MTB långlopp, DK
20 sept SM marathon (A+), MTB långlopp, DK
27 sept Åstorps XC (B), MTB XC, SE
28 sept Bockaracet (B), MTB XC, SE

puhha, det blev en del tävlingar under året. Där är säkert en del som kommer att falla bort av olika orsaker, men det är ändån viktigt att följa prioriteringen av loppen. Personligen tror jag inte det är bra att ha för många lopp med A-prioritet. För mig går nog gränsen vid en 5-6 tävlingar per år (om ens så många). Har man fler så tror jag lätt att det blir halvbra (halvdåligt?) vid många tävlingar. För min del är träningen planerad så att jag skall toppa dels omkring början av sommaren (Lida Loop, Ränneslättsturen mm), men framförallt under slutet av sommaren till Snapphaneturen och Bockstensturen.

Distansträning - eller så får man tyst på ett par kanariefåglar!

Helgen har rent vädermässigt varit ursusel med stormvindar över slätten som bara finns i Skåne. Träningen har dock varit utmärkt, med två långa distanspass á nästan 5 timmar! Lördagens pass började vid 7.30 från Limhamn! En alltid lika pigg (iallafall innan rundan börjat) Stefan och undertecknad satte kursen mot Bokskogen. Den kraftiga vinden (natten hade återigen bjudit på stormbyar) kom mestadels bakifrån, vilket gjorde resan ut mot Käglinge och sedan Bokskogen ganska behaglig. Efter att ha hämtat upp Per Wahl vid Skabersjö parkering fortsatte vi ut mot Bökeberg - ett kärt återseende då jag inte kört i detta område sedan någon gång under sensommaren förra året! Körde rundan medsols i ett ganska lugnt tempo för att vara Stefan som satte det! Slingan är bitvis mycket trevlig, men tyvärr tycker jag att det är för mycket uppkört på vissa ställen, liksom diken och trädfällning/ skogsmaskiner. Tycker nog att Bökeberg och Bokskogen passar bäst för intervallträning på kortare slingor - här är dock områdena perfekta! Efter att ha avverkat rundan i Bökeberg kände jag mig som en vinnare! Ni undrar säkert varför? Jo, medans Stefan skulle vända hem mot Malmö var min plan att fortsätta ut till sommarhuset i Vombs By - mao jag skulle få medvind, och Stefan motvind :-) Jag och Per satte kursen mot Genarp längs skåneleden, och ett tu tre så skruvades också tempot upp! Det blev till en dryg timmes tempokörning längs böljande grusvägar, och sedan ett par långa backar över åsen. Nästan 5 timmar distanspass, där de sista 2 timmarna var ordentlig hårda! Resten av dagen bjöd på vedhuggning och skyfflande av en stor jordhög, mao somnade jag gott på kvällen.

Söndagens distanspass bestod av den snart klassiska Sjöborundan (http://bbs.keyhole.com/ubb/showflat.php?Cat=&Number=1027681&page=0&vc=1#Post1027681). Då de flesta var upptagna med annat (skidsemester, sjukdom mm) skulle jag köra rundan med Stefan och Mats a.k.a. kanariefåglarna! Varför de kallas så? Ja det beror till dels på deras färgglada cykelkläder (se bild) och deras förmåga att oavbrutet prata om allt möjligt mellan himmel och jord under cykelturerna!

Då jag var den enda som hittade hela rundan, och dessutom var den starkaste cyklisten fick jag dra hela rundan. Med Mats & Stefan, eller kanariefåglarna, på rullen pratandes om allt från Luaks Bauers maxpuls till melodifestivalen och magsjuka barn. endast avbrutet av lovord om banan, eller hur jobbigt det var! Och så fortsatte det i timme efter timme, även igenom de hårdaste partierna på rundan (i detta inkluderat spurten när Rotweilern jagade oss). Så efter nästan 3,5 timmes cyklande kom ögonblicket som jag väntat på! Helt plötsligt var det vara ljudet från däckens friktion mot underlaget som hördes, och i övrigt bara skogens läte. Först trodde jag att Stefan & Mats att släppt min rulle, men då jag snabbt kikade bak kunde jag se två sammanbitna ansikten som kämpade för att hänga på - äntligen hade jag lyckats att få tyst på kanariefåglarna! :-) Rundan avslutades med klättringen uppför Romelesåsen. I dag med 10-12 m/s i motvind! Efter 4.45 h cykling landade vi åter på parkeringen i Genarp. Kan inte låta bli att imponeras av både Stefan & Mats. I och för sig är de gamla elitskidåkare, men nu för tiden tränar de kanske 2-3 gånger i veckan, om ens det och ändån förmår de att hänga på, på en rundan som denna - imponerande! Direkt efter hemkomsten från Genarp blev det en timmes stretching och styrketräning på Kockum Fritid, och nu är det dags för att VILA! :-)