Ränneslättsturen - en förlorad andraplats!

Det blev till en tredjeplats i H30 i gårdagens Ränneslättstur, ett resultat som jag utifrån förutsättningarna är nöjd med, men som samtidigt också är något av en besvikelse när jag vet att jag kan köra betydligt bättre när jag är i form och att jag återigen får slita för mycket i början.
Loppet gav dock flera positiva resultat för Team T-bikes och de övriga träningskompisarna. Speciellt skulle jag vilja nämna Martin Wenhov pallplats i H40 – det känns otroligt skoj att han äntligen får betalt för den träningsiver och det engagemang som han har lagt ned efter sin sjukdomsperiod tidigare i vintras. Bara att gratulera!! Christian Månsson, en inbiten triathlet som i våras var som bambi på hal is så fort där var tillstymmelse till rötter och sten i skogen, körde också starkt och kom på en 18:e plats i elitklassen. Stefan Larsson provade ett nytt beteende (öppnade lugnt och ökade efterhand istället för att öppna på max och sedan tokvägga) och verkade ha fått en positiv aha-upplevelse av det. Lars då? Ja tyvärr defekt igen – när skall oturen sluta för den mannen!

Jag och Christian provkörde både masterstarten, den delen av banan som går på deras permanenta träningsslinga och de sista 10 km av banan. Förhållandena var mycket fina med snustorra spår. Efter att ha blivit mycket väl omhändertagna hemma hos Mats föräldrar i Silverdalen var det därför extra trist att konstatera att himlen hade öppnat sig över Eksjö under morgontimmarna.

Masterstarten var som vanligt nervös och halvt livsfarlig på sina ställen. Fick en bra position in på grusvägen (Palmbergs hjul) men klantade till det (= vågade inte gå in i en skarp högerkurva) och hamnade som enda cyklist i ett sidospår med sand. Eftersom det var ganska tungkört här så tappade jag en hel massa placeringar. Fick gå på max för att jaga ikapp de övriga konkurrenterna. Precis innan Bjälmen låg jag sist i klungan där Justus, Michael Johansson, Kulin och de andra konkurrenterna i H30 satt. Inne på ett av de första singletracken hoppade min kedja av och jag fick släppa den gruppen. Istället hamnade jag i en större grupp på 10-15 cyklister. Förutom Tim Nilsson (CkC4) så hade de övriga ingen speciell lust att hjälpa till med dragjobbet. Jag försökte sticka från gruppen ett par gånger (för att jaga ifatt klungan framför) men det var svårt att hålla ett högt tempo på de till tider väldigt hala rötterna. Några kilometer efter andra varvningen vid Bjälmen (18 km) kom där som tur var upp en junior som höll riktigt bra tempo, jag hängde på och tillsammans så ryckte vi upp till gruppen framför där Justus, Michael och övriga satt. Fick lite ny inspiration då och kände att man var med i matchen igen….kanske lite väl mycket inspiration eftersom jag valde att attackera direkt uppför Bastabergen. Resultat blev att jag, Michael Johansson och Per Kumlin (och en junior) fick en lucka till de övriga och den höll vi in till tredje varvningen vid Bjälmen (40 km). Då jag inte har någon langning så var jag tvungen att stanna för att plocka upp flaskorna och fick då släppa gruppen – ett avgörande moment i loppet för min del. Det är bara att erkänna att jag säkert inte hade rått på Michael Johansson då han var för stark, men jag hade nog kunnat köra hem en säker andraplats om jag suttit med i den klungan. Nu hamnade jag istället på mellanhand och tappade i tempo in på den permanenta träningsslingan. Då kom en grupp med bl.a. Tim, David Windisch (Nässjö CK), Benny Andersson och Justus ikapp. Passade då på att ligga på rulle på David (han kunde banan utan och innan) och kunde vila lite. Gruppen höll ihopa ända tills skidstadion (59 km) då jag gick fram och gjorde ett ryck uppför den bitvis hårda backen. Den enda som kunde hänga på var Tim och där blev snabbt en lucka till övriga. Lite senare kunde dock även David och Benny ansluta. Benen kändes vid det här laget pigga och jag gjorde en hel del dragjobb – läget var perfekt för min del eftersom de övriga i gruppen inte körde i H30. Vi körde på i ett högt tempo och ökade säkerligen avståndet till dem där bak. När det var cirka 10 km kvar började det hända saker. Benny tröttnade och fick släppa. David gjorde ett ryck (märkets att han visste exakt vart han skulle göra det), Tim stack iväg och helt plötsligt kom det upp en H30 åkare bakifrån (en Mattias Lövgren från Finspångs CA). När jag skulle försöka öka tempot för att följa med de övriga så märkte jag att det inte fanns speciellt mycket kraft kvar. Samtidigt började jag få krampkänningar i vaderna. Jag tokdog helt plötsligt och fick sätta ned tempot rejält, ibland tyckte jag att där knappt var styrfart. Mattias (Finspångs CA) låg mestadels på min rulle, vet inte om det var taktiskt eller för att han var lika trött som mig men i alla fall så låg han på min rulle hela vägen in mot målet och spurtade sedan om precis innan mål. Väl i mål var jag helt slut – längesedan jag har tagit ut mig så pass mycket!

Med tanke på att träningen de senaste veckorna minst sagt har varit lidanden pga andra åtaganden, och att jag var förkyld och vilade 5 dagar förra helgen så är jag relativt nöjd med att jag håller en så pass hög lägsta nivå att jag kan köra in på en tredjeplats. I mål var avståndet till Martin och Christian endast 3 minuter, men innan jag dog på slutet så har det varit upp emot kanske 6-7-8 minuter (Christian mätte det till ca 5 minuter när vi passerade Eksjö och efter det så ökade/ryckte vi ganska rejält ute vid skidstugan). Jag slog flera av de värsta konkurrenterna i den sammanlagda ställningen och bärgade viktiga poäng. Jag är INTE nöjd med att jag återigen fick släppa en grupp för att byta flaskor. Jag är absolut inte nöjd med att jag kommer i fel grupp i starten och måste slita/gå på max för att köra ikapp. Avslutningsvis så dricker jag på tok för lite under loppen (denna gång drack jag lite mer än 2 flaskor på drygt 3 h, det är för lite även om det inte var supervarmt)!

Fullständiga resultat finns här. Hoppas också att det dyker upp lite bilder från tävlingen snart. Kommer nu att gå in i en lite annan träningsfas där jag återigen kommer att fokusera på syreupptaget och långa tempointervaller. Den högkvalitativa träningen (och tävlandet) de senaste månaderna har gjort att jag är stark i de tekniska och hårda (=uppför) partierna, men att min tempohållning på grusvägar har försämrats, vilket det alltså är dags att göra något åt!

Camelbak eller inte Camelbak - that's the question!

Dagens I-landsproblem: skall jag köra med Calembak på söndag, eller skall jag inte? Eftersom jag inte körde långpasset i söndags så har jag bara testat Camelbaken under intervallpasset i onsdags, och det gav i och för sig vissa svar men jag är fortfarande osäker. Just nu lutar det åt att jag kör som vanligt, just för att jag inte har haft tillräckligt med möjligheter för att prova det. Brukar ju ha det som princip att inte ändra på något precis innan tävling (till skillnad från tex Lars T som sätter en ära i att mecka med cykeln, allra helst kvällen före tävling).

På söndag är det som sagt dags för 3:e avdelningen i Långloppscupen; Ränneslättsturen. Banan har relativt mycket stig men inte så många höjdmeter vilket brukar betyda att det går fort. Viktigt att komma i en snabb klunga redan från början. Lite för lite höjdmeter för att banan skall passa mig, och dessutom så är jag inte speciellt förtjust i masterstarten. Förra året körde masterbilen alldeles för sakta, vilket resulterade i att alldeles för många cyklister, som egentligen kanske inte är så snabba, trängde sig fram i starten och gjorde det ganska stökigt (= lite småfarligt vid refuger, rondeller mm). Hoppas att det går lite fortare på söndag så att det blir mer utsträckt. Taktiken får bli att ta sikte på någon/några av de snabba herrarna, exempelvis brukar Jan Christensen vara ett säkert kort (ett dragvilligt sådant också). Hade jag inte varit sjuk under den gångna veckan och därmed i bättre form hade jag helt säkert satsat på att hänga på ett snabbare gäng men känner att jag nog får hushålla med lite krafter på söndag.

Vila

folk säger att vila skall vara bra, att man skall vila sig i form och så vidare! Jag ger inte ett dugg för alla de där teorierna, min kropp behöver träning för att den skall vara alert och pigg! Pga min lilla förkylning över midsommarhelgen så har det blivit allt för mycket ofrivillig vila....hela 5 dagar utan träning och kroppen har bara känts hur seg som helst! Igår var det då dags att träna igen. På programmet stod det 2x30 min precis under tröskeln. Platsen var det stökiga singletracket i Sjöbo för att också få lite styrka mm för ryggen och överkroppen samt bättra på tekniken.

Kroppen var inte speciellt pigg, men positivt var att jag inte kände något av förkylningen (och det blev inte värre under natten iheller). Hade inga problem med att hänga på varken Martin Wenhov eller Christian Månsson trots att jag körde med stel gaffel. Omvänt så hade jag inte speciellt mycket lust att atackera utan det var rätt bekvämt att ligga där runt tröskeln. Att köra 30 min nonstop i så pass stökig terräng sliter dock kunde jag märka i morse, rejält sliten både i armar och ryggslut. Bara att inse att man måste vara stark för att kunna köra med stel gaffel! (kanske därför jag är skapt med mina köttbullsöverarmar?). I dag blev det 3 h distans med Christian. Var som sagt sliten sedan gårdagen så det blev i ett ganska lugnt tempo. Ikväll blir det en löprunda och lite bålstyrka och sen får vi hoppas att kroppen repar sig till Ränneslättsturen på söndag. Min målsättning med söndagens lopp får justeras något då jag är långt ifrån någon toppform just nu - topp 5 placering får vara ett mer realistiskt mål.

De senaste dagarna har som sagt varit hektiska för min del, och både sömn och träning har fått prioriteras ned. Resultatet av att man inte har balans mellan träningen och vardagen blev som sagt en förkylning. Fast nu har det mesta fallit på plats, så framöver blir det både fler uppdateringar här och mer kvalitet på träning. Skall vara tillbaks i gammal god form till Mörksuggejakten i Rättvik - en av mina favoritbanor.

342 dagar

..är det sedan jag var sjuk senast! (dagen före SM i Rättvik....) På självaste midsommarafton var det dags igen - inget allvarligt (lite halsont och snörvlande i näsan), men tillräckligt för att ställa in träningen. Försöker se det positiva i att jag ändån har varit ganska sliten efter tävlingarna i Borås och behöver vila, men vet inte riktigt om jag lyckas lura mig själv. Hoppas att jag kan starta upp så smått i morgon (måndag) igen, så att jag kan få ett par kvalitetspass innan Ränneslätt på söndag. Ikväll skall tävlingscykeln få ett rejält översyn hemma hos Lars, dags att byta lite slitdelar och att smörja andra! Det har ju blivit till en del tävlingar!

Motionär?

I går gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle göra - jag investerade i en camelbak så att jag nu kan likna alla andra motionärer som skall på långtur! Varför nu detta då? Jo, eftersom jag vid de flesta tävlingarna inte har tillgång till någon langning, så har jag varit tvungen att stanna för att hämta upp flaskor som jag ställt ut på något lämpligt ställe. Detta har vi flera tillfällen resulterat i att jag tappat gruppen som jag legat i, med den konsekvens att det antingen kostar mycket krafter att hämta in dem igen, eller att jag måste släppa dem. Ju längre fram man kör i fältet (och ju närmare sin egen gräns) ju mindre utrymme är där för sådant, och det kommer att kosta placeringar! Därför har jag beslutat i att investera i en camelbak för att prova det under en långrunda nu til helgen, sen får vi utvärdera och se om det blir aktuellt att köra med den på Ränneslättsturen. Jag köpte den minsta (och lättaste) jag kunde hitta (Camelbak Hydrobak, se bild). Den rymmer 1,5 l dvs ungefär det samma som två stora flaskor. Ett alternativ kan tex vara att köra med den från start, och sedan vid halva loppet slänga av den och fortsätta som vanligt med flaskor på cykeln. Sen beror det ju givetvis på hur banan ser ut; Ränneslätt är ju inte speciellt kuperad så här borde det inte göra så stor skillnad, medans man kanske inte är så intresserad av att släpa 2 kg extra upp till Vidablick på Mörksuggan. Ja, som ni märker så är det hela inte helt självklart, utan jag får testa på söndagens långrunda och se hur det känns. Egentligen är jag rätt skeptisk, känns lite som att det kommer att kännas som man skall på campingtur eller något...och att campa, det är absolut inte min favoritsysselsättning!

De nya teamkläderna kommer under veckan, dock har det uppenbart blivit fel i beställningen så att de är i fel färg, istället för en röd färg som skulle matcha cykeln så är den mer orange och skär sig faktiskt i förhållande till den röda färgen! Den danska delen av teamet tog storslam i Nordic 24 i helgen då de vann både lagklassen och solo klassen, och på bilden nedan är de iförda de nya kläderna! Inte världens snyggaste färg, men det är faktiskt lite coolt och folk lär ju lägga märke till en - jag tror att kläderna kommer att bli kult :-) I dag har jag också pratat med min tränare, Fredrik Ericsson, om träningen framöver. Den närmaste tiden kommer vi att lägga om inriktningen på träningen, dels för att införa lite förnyelse men också för att vi går in i en ny period som syftar till att toppa formen till hösten! Dessutom så har vi reviderat målen för säsongen något, det som tidigare hette pallplats i Långloppscupen totalt och vinna en deltävling, heter nu: Vinna Långloppscupen totalt och vinna SM-guld i H30 på marathondistansen. Ett högt satt mål, men klart realistiskt med tanke på min formutveckling. Både jag och Fredrik är överrens om att jag har potential för att ta ett steg till. Träningen kommer nu att läggas upp så att jag skall toppa till Bockstensturen och SM i Åsarna i september. Det känns väldigt inspirerande, så nu får ni se upp där ute i spåren! :-)

PS: Ni glömmer väl inte att kolla Cykelholdet....3:e avsnittet ligger nu ute här

Kanonbra tävlingar i Borås

En tredjeplats på lördagen och seger på söndagen i H30 klassen blev resultatet efter helgens dubbeltävling i Borås. Bägge loppen bjöd på mycket trevliga och omväxlande banor med en del höjdmeter och härliga singletracks, så pass trevliga att jag kommer att köra igen nästa år!

Lördagens tävling var i och för sig inget att skriva hem om. Man kan väl lugnt säga att jag fick betala räkningen för en hektisk vecka med alldeles för lite sömn, och kanske lite väl hård träning efter Lida Loop. Hur som helst så var min kropp väldigt sliten, och de tre första varven hade jag svårt att höja tempot och benen kändes väldigt mosiga i uppförskörningarna. Jag låg omkring 3-4 plats i H30 cirka en minut efter ledaren (Ola och hans fru bidrog återigen med värdefull pepping – tack!). På näst sista varvet tänkte jag att det fick vara nog och gjorde ett ryck. Kom upp så att både ledaren och tvåan var inom synhåll och jag var cirka 10 sekunder efter när vi gick ut på sista varvet. Tyvärr så dog kroppen igen, och dessutom blev jag bromsad av en tjej som jag skulle varva. Till slut blev det alltså en tredjeplats, en stor besvikelse eftersom jag normalt bör slå dem som var före mig ganska enkelt. Resultat från tävlingen finns här.

Med tanke på hur det hade gått på lördagen så hade jag ingen större förhoppning om att det skulle gå bättre på söndagen. Jag fick dock rejält med sömn natten till söndagen, och kände mig hyfsat fräsch på morgonen och under uppvärmningen. Banan passade mig bra också med två långa stigningar och sedan ett ganska långt stökigt parti med mycket sten och rötter (trodde aldrig att jag skulle skriva detta, men faktum är att jag körde från flera elitåkare i just detta partiet). Som vanligt så var min start en katastrof (fick inte i skon i pedalen) och jag var väl en av de sista upp i första backen. I backen tog jag nog 10 placeringar dock, och hängde sedan en elitåkare från Almby som var på väg upp i fältet. I nästa stigning och in i det stökiga partiet tog vi ytterligare placeringar och ute på andra varvet gick jag om samme elitåkare i just det stökiga partiet. Efter det så hade jag en ledning på dryga minuten i H30, som jag sedan höll resten av loppet. Kunde tom tillåta mig att köra på säkerhet sista varvet (det hade börjat regna och var ganska halt på stenarna). Resultat finns här.

Sett i backspegeln så är jag ganska nöjd med helgen, i och för sig var lördagens tävling förmodligen årets sämsta för min del, omvänt så kände jag mig ganska stark på söndagen (även om klippet fortfarande är långt borta). Veckan som kommer, kommer jag att ägna åt vila och lugn träning för att åter igen hitta formen till Ränneslättsturen.

Helgens tävlingar har också varit nyttiga för att lära känna mina egna styrkor och svagheter. Det var ganska tydligt under tävlingarna att jag är väldigt stark uppför och i ”flacka” tekniska/stökiga partier. Här plockar jag flera placeringar och kör jämnt eller starkare än cyklister som normalt är bättre än mig. Dock är det (tyvärr) också väldigt tydligt att jag tappar i tekniska utförskörningar och/eller i partier med hög fart och många (skarpa) svängar. På långloppen spelar dessa partier inte så stor roll då där dels inte är så många och man oftast har möjlighet att hämta igen det direkt efter. På XC-loppen är det dock en helt annat, och det får stor betydelse för slutresultat. Exempelvis så kom Stefan Carlsson (Västerviks CK) ifatt mig under söndagens lopp. Jag har kört ganska jämnt med honom på långloppen i år, och här hade jag inga problem att köra jämnt varken uppför eller i stökig terräng. Men vid varje nedförslöpa fick han en lucka på 15-20 meter, som jag sedan skulle täta och efter att ha tätat luckan 3-4 gånger börjar det bli tröttsamt och efterhand så växte luckan och jag fick släppa honom. Sen så är ju mina starter också en katastrof! Så nu vet jag vad jag skall träna framöver när det gäller teknikträning: starter, svängteknik och att våga släppa på utför!

Dubbeltävling i helgen

Gårdagens träning bjöd på 2 timmars fartlek med Lars T, Tim, Patrik, Oskar och Christian - en bra runda genom både Bokskogen och Bökeberg. Själv så tog jag det lugntm dels då jag var lite sliten från dagen innan och dels då jag måste hinna restituera innan helgens dubbeltävling i Suunto Sydmtb Cup 2008. Tävlingarna körs i Borås (mer info här) och enligt uppgift så skulle iallafall lördagens bana vara en hård/kuperad sak, men väldigt trevlig. Söndagens tävling vet jag inte så mycket om. Målsättningen för mig är självklart att plocka så många poäng som möjligt i H30 (vinna?), men i övrigt så tar jag det mest som en helg med ett par bra kvalitetspass. Dessutom så skall det självklart bli trevligt att återse Borås, en stad jag spenderade en hel del tid i under min studietid (hade praktikplats på brandstationen i Borås). Tyvärr så lovar väderutsikten regn, något jag normalt inte ser fram emot, men efter vinsten i Billingeracet så är det kabnske dags att omvärdera?? Hur som haver så skall där iallafall rejält med stans vätska i däcken i dag! Återkommer givetvis med tävlingsrapport!

Eländet fortsätter

I dag presterade jag nog årets sämsta träningspass på sitt sätt, på ett annat sätt så var det ett träningspass som gav ett par positiva besked! Det var dags för veckans hårda intervallpass, på programmet stod syraintervaller i form av 10 st 45-15, därefter 5 minuters tröskelintervaller och avslutningsvis 10 st 15-15 intervaller och deltagarna var Stefan L, Patrik Paulsson, Christian M och Martin Wenhov - med andra ord upplagt för ett kanonpass. Men herregud vad min kropp var sliten i dag. Lida Loop sitter nog i till en del, men framförallt så hade jag rökdykt hela dagen på jobb, något som tär på kroppen. För att göra en lång historia kort så kunde jag inte hålla tempot i dag, eller jo det kunde jag i 2-3 minuter, men sedan bara tokdog kroppen...det var inte benen som dog, utan kroppen kändes bara "utmattad". Jag körde dock igenom alla intervaller, om än med väldigt olika resultat! Positivt var att jag kunde köra trots att kroppen var så sliten, och att det inte var några problem att få upp pulsen, snarare tvärtom - så det är inte frågan om överträning utan systemet svarar bra.

Får ta det lite lugnare imorgon för att ladda och återhämta mig inför helgens dubbeltävling i Borås. Ryktet säger att banan är rolig, men väldigt kuperad och hård. Trots att jag ser ut som en köttbulle så passar kuperat mig bra, den långa backen på dagens intervallslinga var faktiskt enda stället då jag körde bra och tog in på de andra. I övrigt så har jag begränsat med tid för att uppdatera här just nu - händer minst sagt mycket i mitt liv just nu! Återkommer med en rapport om det när pusselbitarna faller på plats!

Elände!

Elände, katastrof, skit och andra liknande (men kanske mindre lämpade att skriva här) ord är de som ligger närmast till hand när jag skall beskriva helgens insats i Lida Loop. Som ni kanske redan har räknat ut så gick det inte bra som jag hade hoppats. Målet var pallplats, resultatet blev en 7:e plats och många tappade poäng i sammandraget. Orsak? Bl.a. punktering och att jag körde omkull två gånger.

Loppet började bra! Kom hyfsat upp för skidbacken och genom att gasa på lite (=mycket) kunde jag ansluta till klungan precis bakom tätklungan. Här fanns ”säkra” kort så som Jan Christensen (H40), Justus (H30), Janne J (H40) mfl så det kändes som att jag var med. Första delen av banan är mycket motionsspår och det blev kört i ett ganska hårt tempo. Efter ett tag blev vi en bra klunga på cirka 5-6 cyklister (några släppte och några tillkom lite omvartannat) som höll ihopa. I början stod Justus för en stor del av farthållningen, men även Jan Christensen och Janne J verkade pigga. Ute på flygrakan kom Michael Johansson CK Ymer ifatt, och gjorde även direkt ett monsterryck fram till nästa klunga. Bara att inse att han var starkast i dag, och var en klass bättre. Vid varvningen efter första loopen var vi endast 3 minuter efter täten, och benen var fortfarande pigga. Jag trodde att vi då låg typ på plats 2-3 i H30, men det visade sig att där var nya överraskande (för mig i alla fall) namn som hade kört snabbt i början. Ut på andra loopen var vi fortfarande samma grupp, efter ett tag anslöt även Rolf Svensson (H40). I gruppen fanns också ytterligare en H30 åkare (Hudiksvallåkare tror jag). Hur som haver så kändes det bra, jag var stark och hade inga problem att hänga med även i de mest stökiga partierna (som var rejält stökiga). Cirka halvvägs in på andra loopen såg jag att där var ett par som sladdade i gruppen, och jag gick därför längst fram in på ett singletrack för att öka tempot. Körde på rätt bra då olyckan var framme. Gjorde ett dåligt vägval på ett ordentligt stökigt parti med stora rötter. Försökte parera genom att räta upp cykeln, med det resultatet att framhjulet tokstannade mot en rot och jag flög över styret. Blev lite omskakad men var snabbt uppe på cykeln och fortfarande med i gruppen. Då märkte jag att jag inte hade någon luft i framdäcket. Var tvungen att stanna för att pumpa. Tappade givetvis gruppen i och med detta och hamnade sedan ensam under resten av loppet. När jag i princip var ikapp en liten grupp som hade släppt dem där framme, var jag tvungen att återigen stanna för att pumpa (vätskan hade torkat i däcket och kunde inte täta mot fälgen). När jag stannade en tredje gång för att pumpa körde Benny Andersson (segrarer i H50) om mig, och fjärde gången (bara typ 1 km från mål) kom ytterligare en liten grupp med 2 st H30 åkare ikapp. Här lyckades jag hänga på, och vis från förra årets avslutning (där jag tappade pallplatsen på slutet) gjorde jag det mesta rätt denna gången. Ryckte precis innan backen, var först in i backen och kunde öka försprånget. I sista kurvan går jag för skarpt in i kurvan och får framhjulssläpp och lägger mig, varefter jag naturligtvis tappar ytterligare två platser i H30 – ÖKEN!

Efter loppet var jag väldigt besviken över min insats. Besviken över att jag inte fyllt på med tätningsvätska innan loppet, besviken över att jag inte tog det lugnare i sista kurvan osv. Oavsett så hade jag inte vunnit H30, men jag hade definitivt varit med och kämpat om de övriga pallplatserna. Grädden på moset var att jag också tappade de sista två placeringarna innan mål, var det inte för det så kunde jag väl någonstans skyllt på punkteringen. Det var dock större konkurrens än på länge i H30. Där var flera ”nya” namn för mig som körde riktigt bra, t.ex. Björn Dolk, Magnus Pettersen m.fl. så det blir inte lätta att nå mitt säsongsmål: en pallplats i sammandraget i Långloppscupen. Egentligen borde jag väl skriva något positivt om den ökade konkurrensen och hur bra det är för MTB-sporten och så vidare, men egentligen hade jag nog helst sett att de hade hållt sig ifrån Långloppstävlingarna så jag kan vinna enkelt :-) Tur också att man har bra kompisar (Ola Nilsson och Martin Wenhov) som orkar höra på ens gnäll i 7 timmar i bilen på vägen hem, och de till och med låter som om de är intresserade av det jag säger! Fullständiga resultat från Lida Loop finns här. Poängställningen i sammandraget finns här. Ligger på 2:a plats totalt. Bilder från www.lidalloop.se kommer här:

Starten har gått uppför skidbacken. Jag finns precis mitt i bilden, ganska bra med trots min stratposition i fålla 2.

Kolla in köttbullen! Vad skall jag med de stora överarmarna? Kunna bära cykeln eller? Nä, det blir till att gå ned i vikt ännu mer!

I slutet på loppet. Det måste vara gruppen som kom ifatt mig när jag stannat och pumpat för 4:e gången (som slutligen snuvade mig på två placeringar i H30)

Träning Maj

Vi har precis påbörjat en ny månad, och med andra ord är det dags att summera och reflektera över träning under maj! Vi börjar väl med statistiken. Det blev till totalt 54 h träning under maj månad, vilket är en minskning med 25 % sedan månaden innan. Detta är helt naturligt eftersom att dels intensiteten på passen har ökat och dels att man har påbörjat tävlandet (vilket kräver lite extra restitution både före och efter). Trenden om att jag tränar fler timmar i år än förra året håller i sig, dock utan att jag är mer sliten. Mao så kan kroppen absorbera mycket mer träning i år, vilket är bra! Kommer inte ihåg vem som sa det, men iallafall var där någon som påstod att de första 5 åren man tränade långdistanstriathlon tränade man inte för att bli bra på triathlon, utan man tränade för att träna upp kroppen till att tåla och absorbera den mängd träning som krävs för att kunna köra en snabb Ironman - det ligger något i det!
Testen som jag gjorde i förra veckan gav ju också ett positivt besked. Nedanför ser ni en jämförelse av testresulatet i januari (röd graf) och resultatet nu i maj (grön graf). Y-axeln anger mjölksyrakoncentrationen i blodet och X-axeln anger hur många watts belastning där är på cykeln. Lite förenklat kan man säga att parallellförskjutningen av grafen till höger är ett mått på hur mycket mer vältränad jag blivit under perioden. Det jag reflekterar mest över är att jag ju inte var i dålig form i januari. Jag hade tränat bra under hela hösten och har aldrig varit i så bra "form" så pass tidigt under säsongen, vilket ju gör den förhållandevis stora procentuella förändringen ännu mer anmärkningsvärd! Det är bara att buga och bocka för Fredrik Eriksson, som verkligen har lyckats att göra ett träningsupplägg som funkat för mig - respekt! Vad kan man i övrigt reflektera över gällande träningen under maj månad? Jo, när man gillar att träna så pass mycket som jag gör så kan det vara frustrerande att vila så mycket, och det är väldigt lätt att man lägger på lite extra eller kör något extra pass. Å andra sidan så är det en härlig upplevelse att vara så pigg och fräsch när man skall träna, som man är nu. Jag tänker ofta på Stefan L och de andra som inte tränar så många timmar per vecka, som ju i princip alltid är pigga till de flesta passen! In undra på att Stefan alltid drar på i början :-) Igår (Martin W, Stefan L, Per Wahl och jag var ute och rullade ett lugnt pass på landsvägscyklarna) var det så tex och jag kunde inte låta bli att dra på lite när vi körde genom Bokskogen....landsvägscykeln, fin asfalt, böljande väg genom bokskog, solsken, medvind......svårt att inte tycka att det är skoj! I dag blir det en rejäl genomkörare innan Lida Loop - träningstävling i Bokskogen!

Skins!

Jag har genom ett samarbete med Firma Wiksell under en dryg månad använt ett par produkter från Skins. Dels handlar det om ett par så kallade recovery tights och dels ett par powersox (kompressionsstrumpor til vaderna). Produkterna ger (förutom de ”klassiska” funktionerna som transportering av svett och reglering av temperaturen) kompression för musklerna. Kompressionen har två primära effekter: Den ena effekten är att kompressionen ökar blodgenomströmningen i musklerna. Det betyder att det tillförs mer syre till de arbetande musklerna, samtidigt som mjölksyra och andra slaggprodukter förs bort. Den andra effekten är att kompressionen och tygets uppbyggnad i paneler fixerar musklerna så att de arbetar i ett optimalt arbetsmönster. Därmed går mindre energi förlorad i musklerna och samtidigt reduceras de skador som kan uppstå i muskelfibrerna. Samlat betyder det att man kan prestera mer under träning och tävling samt att man återhämtar sig fortare pga. mindre ansamling av slaggprodukter och färre skador i muskelvävnaden.

Den ökade blodgenomströmningen som ett resultat av kompressionen verkar dock lika bra i passivt tillstånd som under träning, vilket betyder att när man bär Skins efter träning bibehåller man en hög blodgenomströmning och därmed upprätthålls den förbättrade återhämtningsprocessen. Flera proffscyklister använder Skins Recovery tights just för att förbättra återhämtningen till nästa dags etapp.

Syftet med att använda recovery tightsen har för mig varit att just förbättra återhämtningen efter speciellt hårda pass, eller tex under träningsläger och liknande. Det första man skall tänka på är att köpa rätt storlek. Jag började med storlek M, men det visade sig snabbt att dessa var för stora och därmed i princip inte gav någon kompression = ingen ökad bloggenomströmning. Skillnaden när jag fick rätt storlek var markant, och man kan direkt känna en "värmande" känsla runt benen, då framförallt i lårmusklerna. Utöver att ha effekt på återhämtningen genom kompressionen, så tycker jag också att den värmande känslan som de ger efter tex ett långt distanspass där man är lite frusen är mycket värd. Pga materialet (som aldrig känns varmt och "svettigt") så kan man utan problem använda tightsen under ett annat plagg, såvida det nu inte är 30 grader ute. Jag har dessutom använt tightsen när jag kört längre sträckor i bil till tävlingar, för att just förebygga/förhindra att blod samlas i benen och fötterna och att man därmed känner sig "uppsvälld". På lördag skall vi tex köra 80 mil till Stockholm för att köra Lida Loop, då kommer jag garanterat att använda recovery tightsen!

Nu kan jag givetvis inte "mäta" återhämtningen, men jag tycker mig märka en skillnad i min återhämtning från förra året. Då var jag väldigt sliten flera dagar efter tex ett långlopp, medans jag i år har kortat ned återhämtningen med iallafall en dag. Huruvida det främst är skinsen som gjort det, eller bara det faktum att man är mer vältränad vilket gör att man kan absorbera mer träning kan jag givetvis inte svara på. Personligen tror jag att det är en kombination och att det handlar om att man börjar tänka restitution och återhämtning och gör det till en lika naturlig del av träningen och träningsplaneringen som intervallpassen. En sak är klar, jag skulle inte vilja vara utan mina recoveryskins i dag och det har blivit en naturlig del av min återhämtning.

Gällande powersox så har jag märkt en mer direkt skillnad i en positiv riktning. Även om jag just nu satsar mest på cyklingen, så löptränar jag fortfarande flera gånger i veckan och cross-duathlon och andra multisporttävlingar är en naturlig del av vinterträningen. Jag har dock haft lite problem med att när jag ökat mängden cykleträning så har jag känt mig sliten och ibland haft smärta i vaderna när jag löptränat. Speciellt då jag löptränat direkt efter eller nära inpå ett cykelpass. Sedan jag började använda powersox så har detta försvunnit helt och det känns mycket lättare att löpträna! Sen får man ta att man ser lite löjlig ut och att folk tittar på en som om man kom från en annan planet :-)

Ny seger i H30

I helgen körde jag MCK's MTB tävling utanför Göteborg där jag vann H30 klassen. Förmodligen inte en skalp som kommer att gå till historien som en av de största, men ett roligt lopp och framförallt en bra genomkörare inför Lida Loop nästa helg.

Egentligen borde jag börja med att konstatera att XC-lopp inte är min grej liksom. Jag är urusel i starten, är inte speciellt bra när det blir riktigt stökigt och är som starkast efter 1,5-2 h körning! Banan var ny för i år och låg vid Landvetter. Den gick omväxlande på motionsspår (med ett tjockt lager nylagd grus) och fina singletracks, mao riktigt Lida Loop terräng - perfekt. Singletracken var tidvis ganska stökiga och där var både ett par riktigt branta uppförskörningar och ett drop (eller som jag föredrar att kalla det: stup) som skulle forceras. Banan var på sina ställen ganska krävande och en hel del bröt pga punkteringar och andra då de trillat ganska allvarligt nedför droppet. Bla så fick Ola Nilsson bryta då han föll i droppet.

Starten gick ganska sent (13.30) och termometern stod då på över 30 grader. Elit, H30 och juniorklassen startade samtidigt, men eftersom jag inte har några resultat att prata om i varken Syd MTB eller Västgötacupen så fick jag starta längst bak i fältet. Då jag är urusel på starter så brukar det bli en dålig kombination, och mycket riktigt så var jag om inte sist, så näst sist ut från startområdet. Jag lyckades köra om ett par på motionsspåret innan första singletracket, men väl därinnen fick jag ett slagt och hamnade i diket sidan om, och var typ sist igen. Efter det såg jag hur täten (där jag borde ligga) bara drog ifrån och hur det liksom var kört för min del. Så de första två varven ägnade jag mest åt att köra omkring och negga. Lyckades ändån hålla ett hyfsat tempo och började plocka lite placeringar. Efter två varv (vi skulle köra fyra totalt) vaknade jag lite till liv igen, och samtidigt så fick jag reda på av Ola att jag vara 50 sekunder bakom ledaren i H30. Då började jag gasa ordentligt. När vi kom in för varvning till sista varvet var jag 40 sekunder efter, och efter första singletrackpartiet var jag i princip ikapp, gick om och satte honom sedan i en backe inne i skogen. Väl i mål var jag 40 sekunder före. Jag plockade alltså 1.20 min på ett varv, det om något visade på att jag hade betydligt mer att ge. I mål var jag typ 2 minuter efter de åkare jag borde kört jämnt med, och jag skulle tro att jag tappade de 2 minuterna på i princip första varvet.

Men som sagt, XC-lopp är inte min grej och jag nådde det som var målet med dagen: Vinna H30 och bärga poäng till sammandraget i Syd MTB Cup samt får en genomkörare inför Lida Loop. Det sista fungerade nästan bäst, speciellt motionsspåren med lös grus påminde mycket om Lida-banan. För den som är intresserad finns fullständiga resultat här. Samt lite bilder här: