MTB när det är som bäst!

Igår körde jag, Stefan L, Christian och Patrik Paulsson ett fartlekspass ute i Genarp. Det var längesedan jag körde ett helt ostrukturerat pass, men det var hur kul som helst - mao MTB när det är som bäst! Passet bjöd på till tider ganska hårda moment när vi började köra om kapp. Benen kändes lite slitna efter laktat och syreupptagningstestet dagen innan, men ändån var där liksom en växel högre att lägga i än tex Stefan. Totalt blev det lite drygt 2 h, med massor av kvalité!

Som nämnt så var jag och hörde laktat- och syreupptagningstest hos FitForFight. Jag har varit där en gång i januari och kört ett laktattest, men denna gången så körde jag VO2max test också. I januari låg jag på en tröskeleffekt på knappt 330 W och en tröskelpuls på ca 173 slag, så det skulle bli spännande att se hur mycket jag hade förbättrat mig på cirka 4,5 månads träning. Testet körs så att man kör 4 minuter på en effekt, pausar 35 sekunder för att ta laktattest, på med ytterligare 30 W och sedan ytterligare 4 min osv.

Långt upp i serien (300,-330-360 W) kändes det ungefär som vanligt distanstempo. Vid 390 W började pulsen öka en aning, och vid 420 W började andningen bli häftigare och det var ungefär som att köra intervaller. Däremot så kom syran som en blixt från klar himmel under 450 W intervallen. Testerna visade att min tröskeleffekt just nu ligger på drygt 390 W, vilket innebär att jag har förbättrat den med mer än 60 W! Detta är mycket bra, och innebär att jag måste ha fått ut optimalt av min träning. Tyvärr har jag inte fått kurvor mm digitalt ännu, men kommer att presentera det senare. Jag har lyckats pressa min tröskel väldigt nära min max gräns, vilket är förklaringen till att jag dog så pass fort efter att jag passerat tröskeln. Min tröskelpuls ligger omkring 183 slag, och min maxpuls är 191 slag.

Angående syreupptagningen så har jag en väldigt bra lokal syreupptagning. Den centrala kapaciteten kan dock tränas upp. Mätvärdet blev 61 ml/kg/min. Inget supervärde, men inte dåligt iheller. Proffscyklister ligger normalt omkring 70+, och det högsta värdet som någonsin uppmäts är 98 ml/kg/min (en svensk roddare). Ju äldre man blir ju svårare blir det att träna upp den centrala kapaciteten. Samtidigt är det flera månader sedan jag har tränat den centrala kapacitetet specifikt, så det finns en viss förbättringspotential tror jag. Kanske man skall bli bättre på att just underhålla den centrala syreupptagningen?

I dag åker jag till Göteborg och kommer att köra Mölndals MTB tävling på söndag. Skall testköra banan under lördagen för att se om jag kanske kan överraska på ett XC-lopp. Det är ju normalt inte min diciplin! Vädret skall ju bli bra, och jag trivs när det är varmt och dammigt!

De e najs!

Jag har ett visst intresse för grävmaskiner och dylika fordon, men det är ingenting mot denna killen:

Testdag!

Vädret i dag inbjuder till snabb intervallträning i skogen. Istället skall jag sitta på en trainer inomhus i eftermiddag, det är nämligen dags för att köra en ny omgång tester i dag. Sist jag körde laktattest var den 8:e januari, så man borde väl ha förbättrat sig en smula. Dessutom skall jag köra syreupptagningstest också i dag, och det har jag aldrig provat förr. Med andra ord blir det spännande, spännande att se om man bara har mycket sämre värde, eller kanske rent av katastrofalt sämre värde än eliten. Det går ju rykten om att Fredrik E nyligen hade de bästa testvärdena som någonsin mätts upp på LIVI. Min laktatkurva (och puls) såg ut så här förra gången:

Annars har det mest varit lugn återhämtningsträning de senaste dagarna. En löprunda och bålstyrka blev det under måndagen (pga ösregn) och en kort runda på racern i går. Ganska lugnt på träningsfronten just nu faktiskt, mest för att vila och verkligen hitta formen till Lida Loop. Det är ju då som Fredrik har planerat in att jag skall toppa rent formmässigt.

Förresten, resultat och bilder har kommit upp från Gran Fondot i lördags. Resultaten finns här och bilder från Cykelcity.se kommer här:

Starten, jag finns längst ute till höger i bilden.

Klungan, jag är 3:e cyklist från vänster.

Lite suddig bild, men dock!

Skånes brantaste backe: Lotta på Åsen. Jag och Patrik Heiler på väg upp. Klungan syns i bakgrunden.

Ny kanonserie på TV

...äntligen har min nya favoritserie på TV börjat. Ni tror kanske det är House, Mordkomissionen eller t.o.m. Riket eller något annat onödigt tidsfördriv?! Men nej, det handlar om Cykelholdet. Under de närmaste 6 söndagarna får man följa Team Designa Køkken på nära håll. Team Designa är danmarks näst bästa proffslag, efter CSC, och har fostrat många duktiga cyklister. Som tur är kan man följa denna serie på nätet också, och första avsnittet kan ses här.

Cykelcity Gran Fondo Eslöv

I lördags blev det kört Gran Fondo! Banan har en mycket trevlig sträckning, där man bla skall upp över Söderåsen 3 gånger och de flesta av "skånecyklisterna" brukar köra så där finns en hel del kända ansikten. För min egen del var det tänkt som ett relativt hårt distanspass. Som vanligt vid motionslopp så ogillar jag början på loppen, och denna gång var inget undantag. Orsaken är att där finns alldeles för många lycksökare i klungan som dels inte är så duktiga på att köra i klunga, och dels pressar sig så pass hårt för att kunna följa med så att de hela tiden ligger på gränsen (vilket ju inte precis minskar sannolikheten för vurpor). Det skedde också ett antal vurpor i början, och jag tror att Lars Therp (1/3 av Team T-bikes) tappade huvudklungan just pga det - synd.

Ut mot åsen var det mestadels ryggvind så tempot var ganska högt och då första backen uppför åsen är ganska lätt så hände det inte mycket förräns i kantvinden ut mot Bjuv. Här var vi ett gäng som började köra ganska hårt där framme, och det resulterade också i att en hel del släppte. I princip så tror jag faktiskt att de som överlevde kantvinden här också satt med hela vägen hem. Backen upp mot Stenestad bjöd inte direkt på någon action, och faktum är att tempot inte var speciellt högt. Låg på typ distanspuls de första 2,5 timmarna av loppet. Det var inte förräns vi kom till Lotta på Åsen som det blev kört lite hårdare. Jag kom iväg i front med Patrik Heiler (Cykelcity.se) och två andra cyklister. Patrik drog inte en meter eftersom Cykelcity Håkan låg bak i fältet och de andra två verkade inte speciellt pigga - jag körde ifrån dem flera gånger när jag gick fram och drog. Med motvind hem mot Eslöv så är det väl bara att erkänna att det var rena kamikazeprojektet - men det är alltid skoj att prova. Under hemvägen låg jag i front ganska mycket och körde till tider ganska hårt i motvinden. Inte minst när jag gick loss från klungan vid Trolleholm (dit jag hade jagat ut halva släkten för att heja).

Som vanligt slutade det hela i en spurt, synd bara att det är en livsfarlig sådan med både rullgrus och kansten i svängen precis innan mål. Jag backade direkt från spurten och slutade kanske omkring 10:e plats eller något liknande. Skoj att både Stefan L och Simon (the austrailian guy) också satt med hem. Men som sagt, det blev ett bra och relativt hårt distanspass i härligt väder! Återkommer med bilder, resultat mm.

Under söndagen hade jag planerat att köra Landskrona MTB i Saxtorp. Benen kändes ok, men kunde tyvärr inte riktigt hitta motivationen. Dessutom så skall jag köra både laktat- och syreupptagningstest på onsdag, och behöver vara 100 % återhämtad då. Istället blev det en löprunda och 30 minuters bålstyrka! Inte dåligt det iheller.

Livet efter Billingeracet..

Öken! Om jag har räknat rätt så har jag missat gränsen för att få starta i fålla 1 med typ 30 sekunder....30 sekunder! Så nu blir det till att återigen starta med bösset där nede i fålla 2...hoppas att dom inte smittar :-)

Benen börjar vakna till liv igen efter Billingeracet. Inte för att jag var speciellt sliten efter loppet, men det var tänkt att måndag och tisdag skulle bjuda på lite lugnare dagar. Under måndagen skulle jag bara springa en kort runda för att mjuka upp kroppen och sedan köra bålstyrka, men dum som jag var så frågade jag Christian "jag springer en mara under 3 h efter jag cyklat 18 mil" Månsson om han inte skulle hänga med på en kort runda....glömde bara liksom att definiera vad jag menar som en kort runda. Det blev 1h 10 min och typ 13-14 kilometer, alldeles för långt för min ben! Efter det var jag sliten!

Tisdagen blev en lugn återhämtningsrunda på racern (ensam!) och gårdagen bjöd på en ny trevlig landsvägsrunda med Per Wahl, Patrik Paulsson och Christian Månsson. Vi rullade en runda på 8 mil i ok tempo, med en hel del skyltspurter/maxintervaller. Syftet med dessa pass är att de skall väcka upp benen och träna lite fart typ, utan att det skall slita för mycket. Det är ju korta intervaller och mycket vila. Gör man ett gäng så sliter det dock ganska bra trots allt, och på hemvägen igår var där en del som var rätt trötta.

I eftermiddag blir det ett pass på racern igen! Det är ju Cykelcitys Gran Fondo i helgen, så man får ju vänja sig vid att sitta på fincykeln. Tröskelintervaller blir det! Christian har varslat om att han tänker köra på tempohojen. Härligt! då blir det säkert hårt och med blodsmak i munnen :-)

Vi hade ganska mycket diskussioner om kolhydratladdning i helgen. Medans Stefan L proppade sig full med Carboloader & pasta så körde jag på vanligt vatten, sallad, grönsaker och tonfisk! Hittade ett ganska bra citat om just kolhydratladdning: "Vilka förespråkar eller praktiserar det (kolhydratladdning) idag fortfarande? Jo, bara svenskar. I princip. Eller folk som i allmänhet har huvudet under armen… " Sug på den!

Bilder från Billingeracet

Bilder från Sportklungan.se och Billingeracet.se.

Starten uppför backen till Billingen. Med förstoringsglas kan man skymta mig vid den mittersta lyckstolpen.

Vita cykelkläder är snyggt, men kanske inte det mest praktiska under dessa förhållandena (jag i bakgrunden).

Som sagt, det var skitigt. Det positiva var att leran på kläderna isolerade mot den kyliga vinden.

Ganska beskrivande bild av Strupen!

Pallen i H30. Den pösiga stilen beror på att jag har två tröjor och en fleece under T-bikes tröjan, kom ihåg att det var 3-4 grader (samtidigt mörkade jag ganska effektivt hur tunn jag blivit för rivalerna :-)

Vinst i H30 i Billingeracet!

Det kom rätt oväntat måste jag säga. Kroppen har känts seg hela veckan och när vi vaknade på morgonen och kunde konstatera att det regnade (och hade regnat hela natten) och att det inte var mer än 3 grader så var ju inte tävlingshumöret på topp. (när det dessutom också kom snöblandat regn en timme in i racet så var det liksom droppen) Jag gillar varken lera/regn/kyla eller är speciellt bra på att köra över hala stenhällar och rötter. Dessutom hade vi bara tagit med oss "sommarkläder", så skall jag vara helt ärlig så gick jag mest och gnällde hela morgonen. Men det gick ju bra till slut!

Hur utvecklade sig loppet då? Faktum är att jag låg först i H30 från start till mål, utan att veta om det. Vid starten försökte jag spotta dem som jag visste brukade köra snabbt i H30, och ganska snabbt så hittade jag Justus rulle. Efter ett tag tyckte jag dock att det gick lite väl långsamt och gick om i backen, och fick därmed en bra position in på första singletracket. I det ganska jobbiga partiet därefter hittade jag en bra grupp med bl.a. Patrik Paulsson och Tim från Ckc4, Jan Christensen från HMTBK mfl. och kände mig pigg. Dock gjorde jag en taktiskt miss här. Lade mig långt bak i klungan för att slippa dra när vi körde på banvallen, men det skulle jag aldrig ha gjort. Längst bak i klungan låg där nämligen en gäng som inte hade så starka ben, vilket gjorde att de släppte en lucka till fronten vid varje tekniskt parti, som jag sedan fick täta när vi kom ut på grusvägen. Det blev rätt slitigt till sist, och jag var tvungen att släppa gruppen med Patrik, Jan mfl - riktigt synd för jag hade inga problem att hänga på dem inne skogen. Ungefär samtidigt började mina växlar krångla och jag kunde inte få upp den på stora klingan, så jag körde resten av loppet (drygt 4,5 mil) med endast mellanklingan. Nu är det mycket singletrack på Billingeracet så där gjorde det inte så mycket, men jag kom verkligen till korta ute på grusvägarna, som normalt är min starka sida.

Precis innan varvning uppe på Billingen kom 2 elitåkare ifatt mig, och vi körde sedan ihopa mer eller mindre resten av loppet och höll ett ganska jämnt tempo. Andra halvan av loppet blev spåren och förhållandena något bättre, även om det fortfarande var mycket kallt och fingrarna var bortdomnade så man knappt kunde bromsa. Den sista milen blev ganska slitig och benen var inte lika rappa längre, men förklaringen till detta står nog att finna i att jag inte fick i mig tillräckligt med energi under loppet. Under de första 4 milen drack jag endast en halv flaska Vitargo (!) och åt en gel, och det är på tok för lite. Det blev lite bättre under andra halvan, men totalt under loppet så blev det till 1,5 flaska Vitargo och 3 gel, och även om det nu var kallt så är det för lite. Inte att jag ens var nära att gå i väggen eller så, men benen kändes bara sega under sista milen.

Faktiskt var det först på själv upploppet när speakern nämnde det som det gick upp för mig att jag vunnit H30. Hade känning av att jag var top 3, men absolut inte att jag låg först. Sett i förhållande till att förhållandena absolut inte var till min fördel, att jag endast kunde köra på mellanklingan under halva loppet, energibristen under loppet och det faktum att jag fortfarande är ganska nedtränad så är jag väldigt nöjd! Kändes också som om jag hade kapacitet att gå med klungan med Patrik Paulsson, Jan Christensen och de övriga, men att jag körde alldeles för otaktiskt/passivt och fick slita för mycket. Nästa gång vet jag att jag har kapacitet för att köra lite snabbare i tekniska partierna, och behöver inte ha så mycket respekt för de övriga elitåkarna där. Fullständiga resultat finns här: Resultat Billingeracet. Återkommer med bilder mm.

Färdigtränad

Ja nu var man färdigtränad för denna gång, nu är det bara att vila sig i form tills på söndag. Under gårdagen avverkades ett pass med både 45-15 intervaller och tröskelintervaller på slingan ute i Bökeberg. Kroppen kändes sådär lite halvskit, svarade inte riktigt som jag ville. Tror dock till dels att det berodde på lite dålig motivation under passet. Var väl egentligen bara jaktstarten då jag jagade in 1 minut (under två varv på slingan) på Christian som kändes hyfsat. Senaste dagarna så har det känts som om jag hade en infektion/förkylning på gång, har varit sådär allmänt trött i kroppen. Det hade varit typiskt om jag hade blivit sjuk nu, dagarna innan den riktiga tävlingspremiären. Fast det borde ha brutit ut på riktigt efter passet igår, och det har det inte. Körde 3 timmars distans med Christian och Eskil (triathlet som också cyklar med CK Ringen) i förmiddags. Återigen den lite sega känslan i benen! Fast jag lyckade siallafall att återigen bli dagens spurtkung :-) Fast triathleter är väl inte precis de mest explosiva cyklisterna......

Som sagt resten av dagen och imorgon blir det vila och sedan blir det ett kort pass med lite spurter och fartökningar på lördag för att väcka kroppen till liv innan vi sätter oss i bilen för att åka mot Skövde. Sen skall förhoppningsvis benen vara pigga på söndag! Det skall bli skoj att se vart man står i förhållande till konkurrenterna, i förhållande till förra året osv. Men också lite nervöst, nu skall man ju prestera :-) Det som oroar mest tycker jag är vädret! De lovar 6-7 grader, ingen sommarvärme precis. Prognosen visar också lite skurar, hoppas dock vi slipper regnet. Det brukar iofs vara kallt vid starten till Billingeracet, och det är lite dumt att starten går nede i stan vilket gör att man inte har möjlighet att typ lägga av sig ytterkläder. Men det löser sig säkert på något sätt. Nu är det bara att ladda!

Man kan komma långt med rätt inställning...

Jag säger bara Stuart O'Grady! Vilken härlig inställning. Efter att ha varit med i en större krasch i Girot så bröt han nyckelbenet. Till pressen sade han följande: "Jag har brutit mina nyckelben ett par gånger, och detta är en bra fraktur. Jag hoppas på att kunna träna igen inom några dagar" vidare så sade han: "Det är bara ren otur, och det är inte något man kan göra åt det. Några av cyklisterna i fältet gör dumma fel och kör som idioter, och när de kraschar och får med oss övriga, är det inte mycket man kan ställa upp med". Om någon tvekade så slutförde han givetvis etappen.....

Spurtkung för en dag!

Boonen, Zabel, McEwan, Mattsson....ja så kändes det i dag! Det är inte ofta jag får vara spurtkung, men i dag fullkomligt krossade jag Christian. I och för sig är väl ingen av oss känd som någon spurtare, men det var ändån skönt att vara snabbast! :-) Dagens 30 sekunders maxintervaller blev till en början lite halvslöa, det kändes lite segt och tungt..ungefär som det gjort nu i snart 3 veckor. Men sen när det blev lite tävling så blev det betydligt bättre kvalite, och det kändes som om det lossnade i benen - skönt! Annars hade jag nog börjat bli lite smått orolig inför Billingeracet på lördag. Hoppas att det lossnar ordentligt under morgondagens intervaller, så att att man under torsdagens distanspass bara kan njuta och absorbera träningen! På tal om Billingeracet så ser vädret ut till att bli lite sisådär. Ganska kallt som det brukar vara, och eventuellt någon regnskur. Hoppas bara inte det blir några större mängder nederbörd för då blir det nog en mycket hård bana. Svårt att säga hur tålig banan är.

Dags för mig att dra mig tillbala och låta mina skins sköta restitutionen :-) Är mycket nöjd med dem, och återkommer snart med en längre utvärdering av dem!

Träningstävling!

Förhållandena var optimala när det skulle köras träningstävling på långrundan ("Sjöborundan", långloppslik runda på ca 90 km och 1000hm) i lördags - solsken, vindstilla och drygt 25 grader varmt. Syftet var att få en rejäl genomkörare innan Billingeracet, och dessutom testa tävlingshojen mm. Vi blev ett ganska stort gäng som samlades kl 8.00 på Genarps IP. Mestadels de gamla rävarna (Ola, Martin, Stefan L, Robban, Christian) men också några nya ansikten, bl.a. en Patrik från Ckc4 och Simon.

Vi hade väl kört i sisådär 5 minuter när jag tänkte mig att avancera lite i klungan för att sätta lite högre tempo. Stefan reagerade dock blixtsnabbt och ryckte i princip kontra, ja och sedan var "tävlingen" igång :-) Jag och Stefan fick en lucka men jag tror att gruppen bakom oss också vaknade och Martin, Ola samt Patrik från Ckc4 ryckte loss och bildade en grupp. Övriga tog det lite lugnare och körde rundan i ett mer lagom distanstempo. Stefan och jag pinnade på uppför backarna (början på rundan är ganska hård med ett par rejäla stigning med skånska ögon sett). Benen kändes lite sega efter fredagens dubbelpass (backintervaller + löppass) men tempot var ganska hyfsat ändån, speciellt då Stefan verkade pigg och vi turades om att dra.

Tyvärr så fick Stefan genomslag och punktering i ett stökigt parti vid Torna Hällestad. Martin, Ola och Patrik susade förbi och fick väl typ 5 minuters försprång innan vi var klara att ta upp jakten igen. Trots att vi låg och körde partempo förbi Krankesjön och Vombs ängar såg vi inte röken av gruppen framför. Man slås av hur stora avstånden blir trots att det bara handlade om typ 5 minuters försprång. Singletracket längs med Vombsjön forcerades ganska hårt, och kort efter det började Stefan att krokna. Det märks så väl när han börjar bli trött: den normalt så pratglade Stefan blir helt tyst och är helt plötsligt väldigt passiv när han ligger på rulle. Är han pigg och ligger på rulle så ligger han gärna väldigt nära och "hetsar" upp farten. Väl framme i Sjöbo hade det blivit en lucka bak till Stefan, men eftersom vi fortfarande inte hade kommit ifatt gruppen framför så väntade jag in Stefan. Efter att ha forcerat första backen upp mot campingen i Sjöbo Ora och sedan rullade över mot slalombacken så kunde vi se Martin och Patrik i toppen på slalombacken. Körde förbi Ola i själva backen, tror också att Stefan släppte igen häromkring. Sedan så ägnade jag singletracket i Sjöbo Ora till att jaga ifatt Martin och Patrik och kom ifatt precis när de kom ut från singletracket och sedan var det bara att lägga sig i front och börja dra igen fram tills att vi stannade för att fylla på flaskorna. Här väntade vi in Stefan.

Motivationen för att köra "träningstävling" blev lite sämre härefter. Dels hade jag inget att jaga efter och dels så blev det rätt tråkigt att bara ligga i front och dra. När jag i princip hade legat och dragit från Vombs By fram till Blentarp så tyckte jag att det blev rätt tråkigt. Övervägde ett par gånger om jag liksom skulle typ rycka och köra ifrån de andra, men tappade ganska snabbt lusten för att ligga och köra ensam - det skall ju vara roligt det här med cykling! Benen kändes ganska bra faktiskt. Gruppen höll ihopa fram tills Romeleåsen och i början av första långa backen så började det göra ordentligt ont i foten när jag trampade till. Det visade sig att jag hade fått i sten in i skon som legat och skavt mot anklen, så nu har jag en snyggt sår precis vid kanten på skon - mindre skönt! Släppte Patrik & Martin då jag skulle ta ut stenen ur skon, och när jag sedan såg hur stor lucka de hade fått framför så vände jag mig bak för att se var Stefan var och övervägde att köra med honom upp istället. Stefan hade dock tappat ganska mycket och väl uppe för första backen så kom tävlingsinstinkten tillbaka och jag bestämde mig för att försöka jaga ifatt de framför. Benen svarade ganska bra och jag tror aldrig jag har hållt ett så pass högt tempo uppför Romeleåsen. Trots att de framför hade fått en rejäl lucka så kunde jag köra ifatt och passera Martin precis innan toppen, Patrik från Ckc4 var där dock inget att göra åt. Efter det var det ju i princip transportsträcka bort till Genarps IP. Tiden blev 3.28 h för min del (stannade klockan när vi lagade punkteringen, men inte när vi fyllde på vätska och väntade på Stefan). Tyckte att många körde bra - Martin är starkt tillbaka efter sjukdomsfrånvaron, Stefan är bra med (även om han fortfarande är något av en 2 h cyklist) och även Ola imponerade med bra körning. För min egen del så fick jag också några svar inför Billingeracet:

1. Har inte riktigt hittat rätt inställning vad gäller luft i däcken kontra inställning på framgaffeln. Eftersom terrängen här nede inte erbjuder samma stök som på Billingen så är det svårt att prova fram det. Nu har jag gjort några justeringar och får finslipa det sista under onsdagens intervaller.
2. Formen är god, även om klippet fortfarande saknas. Jag hade ju kört intervallpass med mjölksyra både torsdag och fredag innan (och kört ett löpass), så det kanske inte är så konstigt att "klippet" kändes lite segt. Men jag kunde ligga och dra i över 2 h på egen hand, det måste jag kunna utnyttja genom att hitta en bra grupp och kanske använda krafterna till att avancera till nästa grupp!?
3. Min kolhydratfattiga kost ger inga konsekvenser vad gäller energidepåerna även under mer högintensiva långpass. I lördags körde jag på 2 st gel, 1 banan samt 2 flaskor med tunn Vitargoblandning, och jag kände ingen tendens till att gå in i väggen trots att maten dagarna inna bara bestått af fisk/kött samt grönsaker, frukt och nötter.

Viktigt nu att följa träningsriktlinjerna från Fredrik E under veckan, och sedan komma ihåg att jag inte skall toppa ännu!

Tävlingshojen

I går blev det totalt 2,5 h på landsvägscykeln med 5st 30 sekunders maxintervaller - benen kändes skit!

Typiskt!

Visst är det typiskt! Det är ytterst sällan som den skånska slätten erbjuder nuvarande betingelser för att cykla - solsken, temperaturer på över 20 grader SAMTIDIGT som det i princip är vindstilla. Dessutom är min sambo i Stockholm hela veckan så det finns inga "obligations" på hemmafronten - med andra ord optimala förutsättningar för en 20+ timmars träningsvecka, och vad står där då i mitt träningsprogram? Jo, lugn vecka då jag i princip bara skall ligga på sofflocket och restituera. Igår blev det dock en lugn återhämtningsrunda på en dryg timme och ikväll var det planerat 30 sekunders maxintervaller på trainern, men jag vägrar sätta mig på trainern i detta vädret! Det blir istället en lugn runda ut till bokskogen, och väl där så kör jag mina intervaller i en av backarna.

Igår gjorde jag förresten något som jag aldrig trodde jag skulle göra, eller rättare sagt Stefan gjorde det. Han borrade två hål i min tävlings-kolfiberram! Visst jag inte bättre så skulle man tro att han blivit desperat och gjorde allt för att sabotera för mig, men så var inte fallet! Det vi gjorde var att göra två fästen för en flaskhållare. Ramen har ursprungligen endast fästen till en flaska, men till långloppen behöver man två. Förra året körde jag med en flaska i bakfickan på tröjan, vilket inte är helt optimalt! Trots att jag var ganska nervös under själv momentet, så måste jag säga att det blev himla bra. Fast det är väl tur att man har gått ned ett par kilo de senaste veckorna så att man inte överbelastar sadelröret, nu när där är två extra hål :-)

Bifogar förresten en bild på de nya teamkläderna som vi går och väntar på! Visst ser de bra ut?! De vita Assos-kläderna vi har nu håller i och för sig mycket bra klass, och som jag tidigare sagt så är allt cykel-vitt ju ren cykelporr, men de nya kläderna är nog ett snäpp sexigare!

Vingummibamsarna har blivit gelé

Nu är min kropp, och då framförallt mina ben, helt slut! Tävlingen i lördags, 5-timmarspasset i söndags samt 5 timmars träning igår igen är orsaken till detta! Passet igår var tungt, riktigt tungt. Varende litet motlut eller motvind kändes som värsta Mallorca-stigningen. Men man kanske skulle tror att jag skulle deppa för det! Knappast, meningen med träningen denna helgen var att just att trötta ut kroppen, och det har jag ju uppnått. Nu skall jag i princip bara superkompensera genom att ligga på sofflocket och känna hur musklerna växer! Nåt återhämtningspass och något pass med korta maxintervaller på 30 sekunder blir det också, men rent tidsmässigt kommer det att bli en mycket lugn vecka. Dags att börja formtoppa nu - och vilken formtopp det skall bli :-)

Någon som komme ihåg min argumentation/diskussion om arbetsekonomi? (i relation till diskussionen på Coltings blogg). Har läst två intressanta artiklar om ämnet. Den ena var en notis i senaste Runners World som handlade om världsmästaren i terränglöpning och hans fenomenala arbetsekonomi, men i samma artikel refererade man också till Lance Armstrong. I artikeln påstod man att han genom de åren han vann TdF inte förbättrade sin syreupptagningsförmåga (som i och för sig redan var hög, dock ej speciellt mycket högre än övriga toppcyklisters) men väl sin arbetsekonomi med 8 %. Hur tusan man mätt detta (om det ens är möjligt..) har jag ingen aning om, men oavsett vad så ligger där någ något i detta med arbetsekonomin. Igår läste jag en artikeln i senaste Pro Cykling om Robert Gesink (Rabobanks unga löfte) som är en av de mest lovande bergscyklisterna man sett på länge. Redan nu (vid 20 års ålder) redovisar han högre mättal (över 500 W) än många av de etablerade klättrarna som funnits genom tiden. Det som gör att han inte slår dem trots detta, är att han måste jobba med sin arbetsekonomi/teknik. Hans tränare tror att han har 4-5 års teknik (och taktik) tränande framför sig innan han kommer att prestera optimalt!

Denna vecka skall jag reka en fruktansvärt hård och teknisk intervallslinga ute i Genarp - den skall vara fullständigt livsfarlig att köra :-) Bifogar lite bilder tagna av Robert från CK Lunedi under söndagens distanspass.

Årets bästa distanspass...och så var det ju Mjölbybiken

Låt oss börja med det positiva - i dag har jag kört årets hitintills bästa distaspass. 5 timmar och 150 km i underbart väder genom några av de finaste landskapen i Skåne med blommande rapsfält, gröna träd mm. Rundan blev Malmö-Lund-Hardebergaspåret-Dalby-Genarp-Häckeberga-Slimminge-Blentarp-Knickarp (på en fantastiskt fin liten nyasfalterad väg)-Rydsgård-Blentarp-Sövde-Nilstorp-Björka-Övedskloster-Harlösa-Vomb. I morgon blir det 5 timmar på racern igen, och väderutsikten lovar solsken, 20 grader och en vind på 4 m/s - kanske det kan bli ännu bättre!

Nå, och så var det ju den där Mjölbybiken. Resultatet blev följande: 11:e plats i H30 (24 till start). 8 minuter efter vinnaren och typ 4-5 minuter upp till troligen några av de värsta konkurrenterna i Långloppscupen (fullständiga resultat finns här). Så det finns två valmöjligheter: (1) att acceptera att man är värdelös på det här med MTB eller (2) ha en hel uppsjö av bra ursäkter. Och vad tror ni jag har? :-) Här kommer de, ursäkterna alltså:

Vädret

Sist jag kollade i en kartbok låg Mjölby inte ovanför polcirkeln, men när jag landade i Mjölby vid 10-tiden på förmiddagen visade termometern 8 grader! Fattar ni - 8 grader! Jag som hade laddat med solglasögon. Dessutom var det mulet, blåsigt och regnade - dessutom hann jag knappt av bilen förräns Ola upplyste mig om att det hade regnat sedan igår kväll - tack det var precis det jag ville höra! Ni som känner mig vet att regn och lera (= hala stenar) inte precis är min kopp te.

Uppladdningen

Det är inte optimalt att sätta sig i en bil, köra 3,5h, stiga ur och sedan i princip direkt sätta sig på en cykel och tävla. Jag var framme 10.15, starten gick 11.25.

Vingummibamsarna

Det är fortfarande en massa vingummibamsar i benen, mao så är jag nedtränad. Har liksom inget klipp i benen. Ett bevis på detta är att jag inte var speciellt trött/sliten efter tävlingen. Normalt så brukar jag var ordentligt sliten efter så pass hårda tävlingar som detta trots allt var, men igår var jag förvånansvärt pigg och kunde utan problem köra 5 h distans i dag med över 1000 hm. Detta är dock inte förvånande, utan det är planerat att jag skall vara nedtränad just nu.

Banan

Banan är ett kapitel för sig :-) Och här kan man utan tvekan säga att jag tappade 2-3 placeringar, lätt. Detta var det första riktiga XC-loppet för mig i Sverige, och jag var förvarnad om att banorna brukar vara mer tekniska än långloppsbanorna. Och vet ni ved, det ä precis som när man bodde hemma och mamma alltid hade rätt, men den som sade det hade rätt! Måste först säga att banan var kanon, väldigt hård utan några direkta pauser förutom varvningen på löpbanan (400 m), men omväxlande och rolig att köra. Genomsnittspulsen blev 171 slag, och det är i princip något slag under min syragräns. Pulskurvan är den röda linjen högst upp på bilden nedan.

Men så var den på framförallt 2 ställen väldigt stökig/teknisk och dessutom var där ett drop nedför en klippkant/stor sten. Eller drop? hmm, i min värld är ett drop typ 1 m högt...kanske 1,5 m, men då är det tusan i mig ett högt drop. Det här var mer än 2 meter, i min värld säkert 3 meter (även om jag nog överdriver en del här, men det kändes som minst 4 meter) och det kallar jag inte ett drop, snarare ett stup! Som tur var hade jag inte haft möjlighet att provköra banan för då hade jag helt säkert inte vågat köra nedför. Men nu var vi mitt uppe i loppet och jag hade rullen på Michel Johansson på första varvet när marken helt plötsligt försvann under mig, hade inte en chans att reagera på det, och tur var väl det för det var ganska roligt.

Sen var det ett område precis innan varvningen som de kallade för "utmaningen", och jo tack det var en utmaning. Om jag skall försöka ge mig på en beskrivningen av området så tänk er en skog med en massa hårda träd. Mitt där i skogen så flyger man upp med en helikopter och, på måfå, slänger ned en massa klippblock och stenar huller om buller. Sen är det någon konstig människa som får den idén att man kanske skulle lägga ett mtb-lopp härigenom, och då dessutom se till att det har regnat hela natten så att klipporna är såphala! Ni som känner mig vet att jag har förbättrat mig väldigt mycket tekniskt senaste året, men detta var för mycket. Det blev till att hoppa av cykeln och springa. Precis efter varvningen var där också ett stökigt parti som jag tog mig igenom springandes. Men i dessa parti så vurpade jag ett par gånger, och hade sedan problem med att klicka i pedalerna igen, vilket i sin tur resulterade i en ny vurpa, och medans jag låg där och försökte veckla mig ur cykeln så tappade jag alltså några placeringar - detta nummer gjorde jag två gånger! Fast det gladde mig lite när jag såg att några elitåkare (bla Öijer) valde att hoppa av cykeln i det värsta partiet. Hittade några bilder på nätet från just utmaningen: (kom ihåg, det är alltid så att det inte ser speciellt brant ut på bilder).

Där finns säkert fler ursäkter, men jag nöjer mig med dessa. Så nu kanske jag kan berätta lite om loppet? Eftersom jag efteranmälde mig fick jag en urusel seedning i starten, sista led. Trots att det vara var typ 25 startande, så kostade det en del krafter att ta mig upp igenom fältet.(kolla bilden nedan, den är tagen typ 3-400 m efter starten och man kan skymta mig längst ute till vänster vid jordhögen, som jag i övrigt höll på att köra in i, i min iver att komma fram. Det är Per Kumlin som ligger och drar i täten).

Hade siktat in mig på Michael Johanssons rulle, och den fick. Vid en snabb överblick då så låg jag typ 6-7:a i fältet och Justus och övriga konkurrenter var inom synhåll. Det gick snabbt, väldigt snabbt. Banan var kuperad, men inte speciellt teknisk i början så jag kunde hänga på. När vi sedan var framme vid banan första branta nedförskörning (brant!) så gled jag på några rötter och trillade, och vups så var tätgruppen borta. Så hamnade jag lite i ingenmansland och det tog inte lång tid innan de bakom hade hämtat ikapp mig. Låg i denna gruppen resten av första varvet (ett varv tog mer än 20 minuter), när vi så kom till utmaningen så trillade en kille från Härnösand ganska illa precis framför mig, vilket ju gjorde beslutet att hoppa av cykeln ganska lätt. På andra varvet så hade jag kört ifatt gruppen (tappade lite i det tekniska) och gick om i en uppförsbacke, när sedan en "stockholmare" skrek på mig i en nedförskörning kort efter att jag skulle släppa bromsarna så blev jag förbannad och vände mig om och sa till honom att jag minsann inte behövde hans hjälp för att cykla och att han skulle hålla käft och försöka hänga på (jag och mitt cykelhumör), sen drog jag ganska lätt från gruppen och körde ensam i princip hela loppet. Utökade avståndet till "stockholmaren". Tyvärr så vurpade jag (igen) på ett ställe i utmaningen på näst sista varvet, och då jag fibblade med att komma i pedalerna (och vurpade igen) så gick en snubbe om, och tyvärr kunde jag inte köra ifatt honom utan rullade in som nummer 11.

Men det var en bra erfarenhet, ett roligt lopp med en omväxlande och utmanande bana. Bara att inse att vi nog borde träna på lite mer utmanande, kuperade och tekniska slingor än vi gör idag. Även långloppen avgörs ju på de tekniska partierna, det är där man kör ifatt eller sätter folk - så är det bara! Så det första jag skall göra under veckan är att reka några bra intervallslingor ute i Genarp där det båd eär kuperat och stökigt. Dessutom så skall jag köra så XC-lopp jag bara kan under året, om inte annat så för träningen! Konkurrensen kommer att bli stenhård i H30 i år! Det är det ingen tvekan om, och skall man hänga med så får man gå ned sisådär 5-7 kilo till så man är på nivå med de andra lättviktarna - den där ananasdieten kommer allt närmare :-)

Dan före dan.....

Imorgon är det tävlingspremiär - Mjölbybiken! Härligt, börjar faktiskt bli lite trött på att bara träna, men samtidigt är det också lite nervöst/spännande att se hur man ligger i förhållande till övriga. Även om jag inte på något sätt är toppad rent träningsmässigt just nu, så kommer det att bli en bra värdemätare.

Benen känns faktiskt ganska sega just nu. Körde ett distanspass på sammanslagt lite drygt 5 timmar med Martin i onsdags, och det var mycket vingummibamsar i benen (= sega vingummibjörnar för dem som inte förstår danska). Uthålligheten/styrkan finns där utan tvekan, men frågan är om farten hittat dit? Det får vi se imorgon.

Onsdagens pass var också sista passet i april - dags att summera: Månaden har bjudit på totalt lite drygt 71 timmars träning, dvs ungefär samma mängd som under mars (se bilden). Fast träningsinnehållet har varit annorlunda. April har bjudit på en blandning av kvalitetsträning (första syra/fartträningen) och stor mängd (träningslägret på Mallorca). Dessutom så har jag haft en vecka som pga resa med jobbet blev lite sisådär träningsmässigt, och dessutom fick jag ju tre dagars vila i den veckan - alldeles för mycket :-) Positivt är att jag återigen har en månad utan varken skada eller sjukdom !! Kan jag fortsätta på det sättet så borde det bli min styrka under årets säsong.

Om man blickar framåt så har jag nu påbörjat formtoppningen fram mot dels Billingaracet, men framförallt Lida Loop och de efterföljande tävlingarna där. Just nu är jag ganska nedtränad, och det kommer att ta några veckor med dels mindre träningsmängd, men också med fler högkvalitativa träningspass som tex träningstvävlingar, tröskelintervaller, 30 sekunders maxspurter osv.

Nå, dags för mig att börja packa inför morgondagen. Det bär av tidigt imorgon (6.30) för att jag skall hinna vara uppe i god tid innan starten! Återkommer givetvis med en rapport från årets första mtb-tävling! Bifogar lite bilder också från Mallorca.