Brutal Vasaloppet

Låt mig börja med att slå fast en sak: Vasaloppet 2008 var betydligt hårdare än jag hade räknat med! Men samtidigt en upplevelse som jag sent kommer att glömma. Till att börja med är ju starten en imponerande upplevelse, så många skidåkare, helikopterna som svävar över startfälte, suset i startleden när startskottet går osv. Sen hinner man åka 500 meter (om man som jag startar i sista startled) innan det är tvärstopp vid första backen. Jag hade förberett mig mentakt på detta, men inte kunde jag föreställa mig att det skulle ta så lång tid. 1 h och 47 minuter tog det för mig att komma upp för backen vid 2 km skylten...2 km på nästan 2 h!! Det var total kaos i backen eftersom i princip ingen hade fäste under skidorna. Folk tog av skidorna och började gå mot toppen i långa karavaner.

Nå, väl uppe på backen så tänkte jag att det borde lossna lite...hmm knappast. Spåren var obefintliga. Hur mycket man än försökte så var det inga spår att se, utan bara en massa snömos spritt över ett lager med såphal is! Snacka om att det var livsfarligt i nedförsbackarna, och det var riktigt många som vurpade - en hel del ganska roliga och konstnäriska vurpor också :-). Märkte ganska snabbt att glidet var bra, men att fästet var obefintligt! När jag såg kön till vallaboden i Smågan, så förstod jag också att en omvallning var uteslutet. Jag diagonalade inte en enda gång på hela sträckan, utan vara utelämnad till stakning hela vägen. Fast inget ont som inte för något positivt med sig - den träningsvärk som jag fruktade att jag skulle få i ljumskarna uteblev :-) Det värsta var dock att det saknades spår. Detta innebara att man hela tiden var tvungen att parera skidorna och liksom tvinga ihopa dem, vilket gjorde att jag fick fruktansvärt ont i fotlederna. Detta var utan tvekan det största problemet som jag kämpade med under loppet. Men jag lyckades att bita ihop och kämpa på, och höll faktiskt en ganska jämnt tempo igenom loppet:
Resultat Vasaloppet

Skall man summera upplevelsen så är jag efter förhållandena ganska nöjd med loppet! Det är inte mer än 2 månader sedan jag stod på ett par längskidor för första gången. Efter det har det blivit ca 10 pass på rullskidorna, och ändån hade jag uthålligheten och styrkan i överkroppen att staka igenom hela loppet. Med dessa förutsättningar, och en bättre startplats och bättre förhållanden (= spår), borde jag ha möjligheten att göra en ganska bra tid. Jag har redan satt mitt mål - att någon gång ta medalj i Vasaloppet!!!