Mattssons Träningsblogg: Rätt man vann!

Stijn Devolder var dragvilligast, starkast och låg inte och taktikkörde - rätt man vann det 92:a Ronde van Vlaanderen. Men vilket lopp! Man satt ju som klistrad i soffan. Regn, hagel, kullersten, vurpor (med andra ord precis som det skall vara), det är inte många cykellopp som innehåller så pass mycket action på så kort tid. Tror t.om. att jag fick övertygat svärföräldrarna (nja svärfar iallfall) om att det var spännande och att cykling är en roligf sport att titta på! Bye the way, om någon därute kan förklara hur de kan köra i korta sommarhandskar när det haglar, regnar och kommer snöblandat regn så förklara det vänligen för mig! Jag fryser om fingrar trots att jag har dunvantar! (kolla bilden från Kopperberg, visst är det Bäckstedt i mitten)

Annars så finns det väl bara ett ord att säga om helgens träning - skitväder! I lördags rullade jag 3 timmar landsväg med Christian genom ett antal regnskurar och lera på vägarna. Dessutom så förnedrade Christian mig vid skyltspurterna trots att jag för dagen hade satt på ett lättare framhjul på stålhingsten. Under kvällens löppass (då även superlöparen Lars Andén hängde på, och som han sade: "jag sprang ju 3,5 mil i förmiddags och behöver mjuka upp kroppen" - mjuka upp kroppen? för mig blev det rejält tempopass på en timme.

Söndagen skulle bjuda på en klassisk Sjöborunda - och ja, klassisk blev den, även om det kanske inte är en runda som jag vill komma ihåg. Jag började på vanligt vis redan i negga i bilen på väg ut på Genarp. Det regnade och var mörkt på himlen så långt ögat kunde nå. Kallt var det också, bara ett par grader. Väl framme övervägde jag seriöst att strunta i det och bara lägga mig i bilen, men Lars och Christian fick på något sätt övertalat mig. Så tänkte, ok jag kan köra med en bit till Vomb, sen kan jag vända hem över Veberöd och lägga mig för att sova i bilen! Nå, vi kom iallafall iväg. Vi var Christian, Lars, undertecknad & Ola. Mats & Methander (kanariefåglarna) hade kört i förväg. Förhållandena kan nog bäst beskrivas med orden lervälling och tungtrampat. Men vi pratade om att det nog blev bättre när vi kom över mot Krankesjön och Vomb.....NOT!! Det var bara vatten och lera överallt....och sen det faktum att vi blev jagade av ett par hundar precis innan Vomb gjorde ju inte saken bättre! Man började så smått frysa om fötter och fingrar redan nu, dessutom slutade frambromsen att fungera. ELÄNDE! I Sjöbo Ora kom vi ifatt kanariefåglarna, och vi slog allihopa följe tillbaka mot Genarp. Faktum var att både väder och förhållandena blev bättre mot slutet av rundan, och vi genade dessutom förbi några av de värsta partierna. Enda problemet var att jag vid det här laget varken kunde känna mina fingrar eller fötter. Hade beslutat mig för att inte tävla upp för Romeleåsen...och det gick väl ganska bra....eller kanske inte. Första backen gick i ett ganska lugnt tempo. Mats & Methander körde deras egna tempo. Lars hängde på, men släppte halvsvägs i första backen. I andra delen av backen började vi ganska lugnt, men allt eftersom så ökades farten. Lars släppte igen, och Christian frågade om jag var redo för en växel till?...finns ju bara ett svar på en sådan fråga :-) Sen ökade vi farten rejält, och jag gick upp och drog sista delen av backen. Uppe på platån gick Christian fram igen och ökade farten ytterligare, och jag fick fokusera på att hålla hans rulle. Funderade inte ens på att försöka rycka om, utan var nog ganska nöjd med att ha överlevt rundan! Drygt 4 timmars cyklande blev det i värst tänkliga förhållanden. Här kommer lite bilder på några nöjda cyklister: